Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Erikson - Ur en hypokonders dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S*
former: den fyrkantiga, kanelbruna, vidriga mys-»
osten, den hvita oskyldiga bondosten, den
brandgula, stinkande Roquefortosten, den gulbruna,
mögelfläckade getosten, den maskkrypande,
ruttnande gammelosten. >Variatio delectat», säger
jag och skär af den femte ostsorten.
18 Juli.
Jag vet icke, huru jag skall komma ut ur
denna själsdisposition: att betrakta människorna
hälft som fiender, hälft som tråkiga marionetter.
Jag har dock ett förråd af brinnande sympati,
af spännande känsla, men den är latent, den kan
endast frigöras under gynsamma omständigheter,
genom långvarig och innerlig kontakt. Jag hör
jubel och skratt på gården och känner afund
öfver att icke kunna skratta med, men äfven
eremitens hånfulla sigsjälfnog och förakt öfver
sällskapsdjurens behof att flocka sig.
29 Juli.
Den som umgås med människorna, kan som
Nietzsche anmärker, icke undgå att känna äckel
och medlidande. Jag har nu i bara tre veckors
tid lefvat tillsammans med några människor och
hvad har jag erfarit: småsinne, skvallerlusta,
förtal, afundsjuka, svartsjuka, alla de der små lasterna,
som jag afskyr som en illaluktande materia,
denna skabb på allt societetslif. Jag föredrager
de stora lasternas: hat, öppen fiendskap, vrede.
De äro så rena, så oskyldiga, så ädla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
