Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Själaringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2Ö
*Ah, för den skull är jag strax ledig.
Mellan Emma och mig har det bara varit lite
kärlek, som det kallas i visböckerna. Men jag
kommer att tänka på en sak. På den här
graf-stenen står efter Mätta :>död 18*. Med den helsan
hon har, kan hon godt och väl lefva in på
nittonhundratalet, det borde Ola Mjölnare ha
kunnat inse.>
aDet var rätt förargligt, det medger jag*,
sa Hans Ringare.
>Men jag trodde ändå inte, att käringen var
sä gammal, som inskriften visar, precis tjugo
år äldre än jag. De, som ämna gifta om sig,
borde aldrig utsätta sitt födelseår på sin
graf-sten, medan de lefva, nej gu, borde de ej>, sa
Rasmus och redde sig att gå hem till kvarnen.
>Skall jag sätta stjernor på kistlocket?
frågade Hans.
»Ja, och rita gerna dit ett par englar också,
om det ej faller sig för dyrt*, sa Rasmns och
vände hem. ––––––-
Men ut genom torngluggarne hade tunga
ljudvågor trängt och ut genom almarnes lummiga
kronor, som inneslöto tornet på alla sidor, tunga
ljudvågor, som förkunnade de sorglösa
Grytin-geborna, att en af dem skattat åt förgängelsen.
Då dödsklockan ljöd i det lilla slättbosamhället,
sporde alla dess bebyggare hvarandra, för hvems
själ det ringde, förvissade som de voro, att det
var en bekant, eller en slägting, hvars tur det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
