Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen - En vårvisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En vårvisa.
Nu kastar hon vinterns hvita drägt,
vår gamla moder Jorden,
en ungmö ur morgonblunden väckt
af vårens smekande första fläkt,
en trånande kvinna vorden,
som sömmar sin bruddrägt, leende huld,
af gräsets grönt och af vifvans guld
i majdagens härliga timmar,
medan luften skälfver, af solglöd brun,
och himlen hvälfver en hög paulun,
där fram ur ullmolns drifvande dun
det blåaste sammet glimmar.
Du jungfru, som är mina drömmars brud,
se allt sig till älskog reder,
hvart fågelkvitter fatt trånadens ljud,
hvar vindpust bär ett flämtande bud
från blomma som bröllop beder,
det dansas på banan i söndagsnatt,
där är lust, der är lek, der är glam och skratt
och famntag inne i snåren,
och rusig af lifvets jäsande vin
ler Månen mot kvällskyns blekta karmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
