Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren - En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
b) Högra fönstret.
Innehafves i oqvald besittning af en liten
sjukling, en blek, mörkhårig flickunge, som har
ondt i sitt ben. Stackars liten! Jag kommer till
att tänka på en hvit frostbiten aster. Jag
förlåter och förstår hennes spegelpassion. Spegeln
— det är för henne lifvet och verlden. Det
mesta hon får veta säger spegeln henne. Och
på så sätt får hon icke någon aning om allt det
onda i verlden, som icke går på gatan. Spegeln
är för henne som en delikat vän.
Hon intresserar mig, den lilla. Hvar gång
jag lyfter ögonen från mitt arbete och ser ut
öfver gatan, söker ofrivilligt min blick först efter
den’ vaxhvita profilen inom det mörka,
kortklippta håret. Ibland har hon en docka med
sig i knäet, och hon talar till sin docka, berättar
antagligen för henne om allt det underliga, som
händer och timar på den intressanta gatan.
Dockan — en ful trasdocka — tyckes höra
på och undra — åtminstone tror barnet så, ty
hon tager ibland upp sin liflösa vän och kysser
henne . . .
B. Öfra botten.
a’) Venstra fönstret.
En handtverksfamilj. Heta strider utkämpas
om tillfällig nyttjanderätt till den fruktansvärda
spegeln. Barnen slåss om den, oftare än hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
