Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Axel Wallengren
- En ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l33
Och när den enes hopp som en vimplad och
smäcker slup under sång och skratt flyger fram
öfver soliga vågor, är den andres hopp som en
groftimrad skuta bland bränningar, under jagande
moln.
Men båda bära de dock lifvet med sig, så
länge virke och segel stå bi.
* *
*
Sent (mellan 3 och 4 julnatten).
Efter en qväll tillbragt med trivialt samtal
och géléeartad lutfisk, gäspningar, gröt,
gäspningar, klenat, gäspningar — och ett glas
2>port-vin:>, hade jag hunnit upp på mina rum, läst min
prenumerationstidning med dess obligata
»god-jub-hälsning såsom afsiutning på en (obligat-)
sentimental julaftonsartikel af »Redaktionens.
Och så var den qvällen slut. Slut.
Om jag t min ensamhetsledsnad hade kunnat
fånga endast en milliondel af all den ömhet, som
i natt likt en varm vind susar genom blommorna
i alla andra menniskors hjertan! — tänkte jag,
då jag trött och osömnig lade mig. Litet ömhet,
litet känning af »en annan:>, en annan än mitt
eget hemlösa jag. Men jag kan icke — eller
jag får icke.
Jag sökte läsa mig i sömn med en bok om
^Byggnadskonstens historia» — eller hvad den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 16:09:03 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lundagard/2/0134.html
