Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Rydner - Magistern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i46
sammanrafsad från herregård, prestgård och
bondgård. Flerårig smuts betäckte hans ansigte, och
genom hans långa svarta hår hade troligen ingen
•kam trängt. Men anletsdragen voro ädelt
formade, och i hans svarta ögon glödde en
afgrunds-eld, som kom folk att rysa. Hack i häl följde
honom en liten hvit griskulting som en hund.
Fruktad var han, hvart han drog fram, slättens
störste kältring Tattar-Henrik. Der han
uppenbarade sig, kröpo barnen i kakelugnsvrån, och
sjelfva gårdvaren gömde sig i sin koja. På
torgdagarne skojade han med utmerglade
hästkampar, i hvardagslag spände han käringen
för kärran och körde från by till by,
snattade, tjufmetade och förtennade böndernas
kopparkärl.
>Guds fred, kung;>, helsade han. :>Du har
väl redan lagt klorna på Svarta Bengtas klocka.
Nu har jag kommit hit för att handla med dig.
Fram med rofvanb
Kungen kastade en hastig blick bakom sig
för att se om reträtten var fri och sade:’ >Tror
du jag vill handla med skojare och käk . . . .»
Men han fick ej fullborda meningen, ty ur
slidan flög tattarens knif. Vapnet höjdes till
hugg, och ^kungen* uppgaf ett skri, som
genljöd i byn. Gästgifvaren tog pipan ur munnen,
Hans Ringare satte sin spade, båda ansågo
dungens* sista timme slagen. Ty Tattar-Henrik
stack aldrig misste. Men just som knifsbladet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
