Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
sä rädd var man för honom. Han gick nu ut
om eftermiddagarne och såg sig om i husen. På
ett ställe vardt han inte insläppt, men han rystade
i dörren, tills den gick opp, och när han kom
onder som ett bi, och fann att folket var hemma
började han svärja och regera med dem. De
sade knappt ett ord emot. Så fick han syn på
en flicka, som satt vid ugnen och spann. — Är
det er dotter? frågade han. Ja! sa’ der en.
Fy f-n, hon är ju enögd 1 svor han till
på sitt leda vis och gick sin väg. Men de blefvo
minsann glada och skrattade hjertligt då han var
gången. För den enögda, se, det var en piga!
Men deras dotter, hon hade nog två ögon, och
grann var hon med. Nu så är hon gifter med
min bror, hehe!
Till sist tyckte likväl Daniel, att han hade
funnit hvad han sökte, och det var Kalle
Anderssons dotter. Han gick dit och talade med Kalle,
men Kalle, som var en stor och stark karl och
inte var just så rädd af sig som de andra, gaf
honom besked och sade att han ville inte göra
sin enda dotter olycklig med en sådan elaker man
som honom. Daniel talade länge och väl med
honom, men allt så fick han nej till svar. Då gick
han förstås till sist, men han var blek som ett lik
i synen och bad Kalle akta sig. Det behöfde
du inte ha sagt, lör jag känner dig ändå! svarade
Kalle och började plöja igen. För se, det var
fram på våren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
