Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: Pans fest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
där öfver slummertysta byn
en kyrkspir höjs mot vårblå skyn;
hans stämma vredgad skälfver
och mörkt är ögats bryn:
»Du lefnadströtte, bleke Krist,
du tror, att jag mitt välde mist,
att ramlad är min konungsstol
och för din stjärna släckt min sol,
men — hvälfves vårnattshimmel,
så blå som en viol
»Då, nazaré, då är det mitt,
det släkte, som så fromt och blidt,
nyss låg kring altarskrankets rand
och kalken tog ur prästens hand,
ja mitt, så sant som böljan
slår skum mot stenig strand I
»Jag stänker glöd i jungfruns blod
och ger till kyss och famning mod,
i blommans doft jag trånad strör,
i nattens stund jag vakttjänst gör,
när flickan älskarn famnar,
att gumman ej dem stor.
»När mö åt gråskägg trohet svär,
jag henne lönligt svika lär,
jag sliter band och bräcker ed,
och löften brinna ner som ved —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
