Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Per Hallström: Carncola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(30
Carneola hette hon, blicken ur hennes ögon
hade något af svarta fjärilar fraddrande öfver
brokig glädje, hennes läppar slöto sig aldrig helt, när
hon tystnat, de skälfde som öfver ett
tillbakahållet ord, ett ord som skulle ha vändt skrattet i
gråt; sina händer knäppte hon gerna samman i
hvila, och de lyste smala och blåhvita mot skötets
purpursammet.
Hon bar en drägt med underklädningen
slutande tätt till den vackert framåtböjda halsen,
fastän den icke längre brukades så, öfverstycket
lemnade sidorna fria med midjans och höfternas
herrliga linier och hölls samman öfver bröstet af
ett spänne med en röd sten i, spelande i ljuset
som en droppe af den heliga kalkens blod. Öfver
pannan hade hon en svart duk med guldrand,
glänsande fram der hårfästet hvälfde sin båge och
smygande undan i vecken intill kinden.
Och omkring henne lyste och log det lilla
konungariket Majorkas muntraste glädje, stirrade i
sysslolöshet mot blå luft mellan trädens löfmassor,
hvilka ännu liksom buro formen af skaparehandens
bjudande åtbörd, dåsande ro inom höga
trädgårdsmurar, så hvita och varma af sol, att vinden,
som kretsade för nära intill dem, hvirflades upp
och spriddes som rök öfver krönens blommande
refvor. Bakom sträckte slottets runda torn sina
vaksamma hufvud framåt med de spetsiga
mössorna på och blickade ut öfver hafvets ljusa blåa
siden - annars var det en vinklig massa af si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
