Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Wallengren: Nana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Nanas bukett.
4[/5\et var en blond, med ögon blå och ömma,
(^r^; med flyktigt leende och svårt kokett.
Hon hade lätt för att sitt tycke glömma,
men sjelf hon glömdes kanske ej så lätt.
Ty hon besatt den ljufva hemligheten
att ge på jorden redan saligheten.
Den en gång drömt i hennes armar lena,
fick strax den tron att han ej älskat förr.
Och paradiset uti timmar sena
han trodde bida bakom hennes dörr.
Men hennes håg var som ett vårdagsväder,
hon bytte kärlek som man ömsar kläder.
De flesta tröstade sig dock med tiden
— med andra qvinnor — ära — vin — förakt.
Blott en — en narr — af sorg blef något vriden
och sköt sig — som han hotfullt henne sagt.
Hon fick det höra — grät en timma lång
och sände till hans graf ett rosenfång.
Det märkliga med dessa rosor var att
hon tog dem alla ur en stor bukett
från en, som samma dag sin glöd förklarat
på en bland blomstren fästad röd biljett 1
Och den kom med 1 Och folk, som såg det, myste,
och med ett skämtord frid på grafven lyste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
