Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: Vid lifvets gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
FRUN
Ja, så kom det plötsligt öfver mig en
oemotståndlig längtan efter att få se dig ännu en gång.
få Stanna hos dig, tills allt var slut. (Passioneradt)
Åh, Arvid, jaga inte bort mig ännu en gång! Låt
det förflutna vara glömdt och låt oss börja om på
nytt den tid du har kvar! Jag vill inte att du skall
dö utan mina armar! Eljes får jag aldrig mer
ro i min själ. Tror du mig inte, Arvid?
STÄLSKÜLD:
Jo, denna gång tror jag dig. Ser du, mitt
barn, man får en sådan märkvärdigt fin hörsel, när
man ligger så här och lyssnar efter dödens fotsteg.
Jag kan genast höra på vibrationen i din röst, om
du ljuger eller talar sanning. Och den här gången
tycks du tala sanning. (Vekt) Så har jag dig då
äter hos mig, Eva — vackra Eva! Och du stannar
tills det är slut? (Afbryter) Men du, ännu är det en
punkt, som är mörk, testamentet!
FRUN (osäkert):
Att du inte kan släppa den här fixa idén!
STÅLSKÖLD:
Det var en falsk klang i din röst, Eva. (Paus;
han sätter handen för pannan i en gest af koncentrerad
tankespänning och börjar därpå tala, mycket långsamt början.)
Du vill alltså stanna hos mig. Af fri vilja, af eget
val? Men detta med testamentet skulle du aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
