Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: Vid lifvets gräns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
FRUN :
Hvarför ringer du?
STÅLSKÖLD (gladt):
Jo, jag ringer på jungfrun. Vi ska’ väl äta
middag på vår andra förlofningsdag. Jag har
fortfarande vår gamla Kristin kvar. (Kristin kommer
och stannnr förvånad i dörren, när hon får se frun).
KRISTIN:
Men kors i all min tid är det inte själfvaste
frun! Nu är väl kapten riktigt glad igen!
FRUN:
Att Kristin genast kände igen mig!
KRISTIN:
Bevare migl Frun, som är så lik sig! Inte
gamlats ett tecken! Ser kapten, att jag hade rätt,
att frun likaväl skulle komma igen en dagl Vi
ha många gånger tält om frun, ska’ frun tro. Nu
stannar väl frun här för alltid?
FRUN (med en blick på Stålsköld):
Ja, så länge
KRISTIN:
Asch frun lilla, nu blir kapten frisk igen, se’n
bara frun kommit tebaks.
STÅLSKÖLD (nervöst):
Se så, ni kan ju. prata sedan. Hör nu på
mig! Kristin ska genast ställa om middagen, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
