Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun: Drottningen af Saba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
Nu gälde det, nu skulle slaget stål Jag
känner uppefter mina kinder — naturligtvis var jag
orakad, det var det vanliga med mig. Det var
då också en dålig ordning att det icke fans
stationer utefter linien, där folk kunde få raka
sig-och se ut som menniskor, ifall det gälde; jag
fordrade icke fast anstälda barberare vid hvarje
station, men man måste dock hålla med mig på att
vid hvar femtionde var det icke obilligt att göra
anspråk på en barberare. Detta var mitt sista ord.
Så stannade tåget.
Jag stiger strax ut, jag står och ser på att
också drottningen af Saba stiger ut, men hon blir
på en gång så omringad af menniskor, att det var
mig omöjligt att komma fram till henne. En ung
man kysser henne till och med — brodern alltså,
han bor här, har sin affär här, det är honom hon
skall besöka! Efter ett ögonblick kör en vagn
fram, hon stiger upp, bakefter henne två tre andra,
och bort köra de.
Jag står qvar. Hon hade rest midt för min
näsa, hade inte ens så mycket som betänkt sig en
smula. Godt, der var för tillfället ingenting att
göra vid det, ja, när jag öfvervägde det
noggrannare, var jag- henne nästan tacksam för att hon
hade gifvit mig litet tid till att raka och putsa
mig, innan jag trädde fram inför henne. Nu gälde
det att begagna tiden 1
Ett stadsbud kommer fram till mig medan jag;
står der, och erbjuder sig att bära mina saker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
