Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun: Drottningen af Saba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Drottningen afbryter mig och skriker:
— Låt oss gå, låt oss gå!
Jaså, hon ville icke kännas vid mig, hon
förnekade mig! Harmen griper mig, och jag går
efter paret, som aflägsnar sig mycket snabbt.
Plötsligen vänder herrn sig om, han ser att jag
förföljer dem och ställer sig midt i vägen för mig.
Han såg förresten icke vidare dristig ut; han
skälfde synbarligen; drottningen fortsatte att gå,
till slut sprang hon.
— Hvad vill ni, menniska? frågar herrn igen.
— Er vill jag ingenting — säger jag — det
föll mig blott in att vilja helsa på fröken, den
dam, ni spatserade med, jag har träffat henne
förr, jag ville alltså endast af ren höflighet
— Ja, för det första önskar nu inte fröken
att träffa er mera, tyckes det svarar han
— och för det andra är icke fröken någon fröken,
hon är gift, hon är min hustru. Nål
— Är hon hvad är hon er hustru?
— Ja, hon är min hustru — vrålade han —
förstår ni det nu?
Hans hustru, hans hustru I Hvad är der mer
att berätta? Jag sjönk rakt ner på en bänk.
Detta var dödsstöten! Jag slöt ögonen och lät
kanaljen gå; hvad hade jag med honom att göra
nu, när min lyckas sol för alltid hade gått ned I
I flera timmar satt jag på den bänken och hängaf
mig åt den svartaste sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
