Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: I småstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
småstadssamhälle, jemförelsevis nytt och välbygdt,
men en smula anspråksfullt i sin petiga korrekthet.
En ting ägde emellertid staden, öfver hvilken
dess invånare med fog kände sig stolta. Det var
de breda promenaderna, som åstadkommits genom
raserandet af de forna fastningsvallarne. I all
synnerhet var Västra promenaden, som löpte utmed
den vackra Bolagsparken, skild därifrån endast af
järnvägsspåret, favoritplatsen. Längs denna
promenad hade samhällets aristokrati — officerarne,
embetsmännen och de förmögnare köpmännen —
bygdt sina miniatyrpalats olika stilarter, bland
hvilka dock den italienska renässansen var
förhärskande. Här lågo äfven länsresidensets tunga
bygnadskomplex, Bankens nyrestaurerade
trevåningshus och Elementarläroverket.
Jämväl som promenadplats var denna aveny
den mest gouterade, och nu i den ljumma
aprilkvällen vimlade den af människoskaror, som
sorglösa och glammande vandrade flockvis eller par
om par under de halfutslagna almarne och de
grönblommande lönnarne.
I detta vimmel af promenerande befunno sig
också Sten Helmer, redaktionssekreterare i
»Dagbladet», platsens liberala tidning, och doktor Bruno
Holm, den nyutnämde bataljonsläkaren vid stadens
garnisonsregemente, husarerna. De hade nyss
slutat en gemensam festmiddag på Stadshotellet och
gingo nu och flanerade med tända cigarrer i den
vackra vårkvällen. Öfver deras hjärnor låg som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
