Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: I småstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Doktor Holm skrattade ett lågt, mjukt
skratt, som blottade två rader jämna, bländhvita
tänder under den militäriskt uppkammade blonda
mustachen.
— Nej, jag medger det. Hälst som jag talar
om repet i den hängde mannens hus. Men"
föreslå då något annat. Hur tror du för resten jag
kommer att trifvas här i sta’n? Den förefaller ju
rätt dräglig, åtminstone vid första påseendet.
— Dräglig I Du gode gud, så menniskan
talar! Dräglig! En brackhala, ett kastsamhälle af
värsta slag, där krigarkasten och mandarinerna
dominera det hela. Se bara på våra
stadsfullmäktige. Ryttmästare och öfversten och hela hans
anhang skön blandning med byråkrater, som
egentligen borde bära stångpiska, så kinesiska äro
de. Där och hvar instucken en servil handtverkare
eller en f. d. bodbetjänt, som bugar bara en
löjtnant tittar åt honom. Dräglig, säger du! Vänta
bara tills du lärt känna samlingen.
— Men, herre gud, det fins väl någon —
civil eller hvad jag skall kalla honom — med
själfkänsla i kroppen. Rike konsul Johnsson t. ex.
han är väl med bland dina fullmäktige?
— Johnson, ja han gör ett undantag. Det
är en karl, som har min fulla beundran. En slug
karl, säker medvetandet af sin halfva million,
hänsynslös och kallt beräknande bakom sin mask
af frid-med-Jesus. Ja, det är en man efter mitt
sinne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
