Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Emil Kléen: I småstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Helmer gissade hans tysta tankar och ryckte
på axlarne. — Den där uppstyltade
högtidligheten kunde då Holm gärna ta’ och göra sig at med
först som sist. Här i samhället hade den
åtminstone ingen marknad för sig. Herre gud, man far
ju försöka räkna med realiteterna.
Högt tillade han:
— Ja, för fan, du har nog rätt rent teoretiskt.
Men — ä quoi bon? Il faut vivre. Nu gå vi på
krogen.
En kvart senare sutto de vid ett bord i
konsertsalen. Helmer hade rekvirerat in punsch och
vatten och satt nu och fixerade en brunögd
skönhet midt framför honom. Så vände han sig med
en gillande nick till vännen.
— Den du, hon är bra.
— Hvilken hon?
— Den som sitter här midt framför oss. Den
brunögda där, hon som just lutar sig fram mot
sin granne.
— Åhja I Holm torkade sin pincenez. —
Men något öfverdådigt är det just inte. Då är
den blonda där borta i hörnet bra mycket
vackrare. Ett sådant hår, du I
Journalisten reste sig för att se bättre, och det
flammade till i hans ögon.
— Ah hon! Ja, det är i mitt tycke stadens
vackraste flicka. Hon är dotter till häradshöfding
Fohrnéus, den där tjocke med de röda
mustascherna, som sitter bredvid henne. En äkta byrå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
