Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 37. Tyge Asmundsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prester att tjenstgöra utom sina egna socknar. I
synodalstatuter från hans tid förekomma stränga förbud för prester att
löpa från sina egna socknar till främmande (de som så gjorde
kallades sognestrygere) och åläggande för dem att tillse att
kyrkosången skedde ordentligt ”sine histrionica intonatione,”
att sörja för de fattige, att taga sig till wara för swärjande,
dryckenskap och otukt och att ej hålla win och rusdrycker till
salu, för hwilka förseelser, liksom för slagsmål och dråp,
afsättning bestämdes såsom straff. Men dessa allwarsamma
stadgar blefwo förmodligen sällan tillämpade. Till och med
prester woro beryktade för signeri och trolldom, som mycket öfwades
af allmogen; många trollpackor blefwo brända. Konungen
befallte 1562 att de klockare, som woro ”så okunnige, att de ej
kunde läsa eller skrifwa, än mindre sjunga eller förstå latin,
som en sockendjekne bör förstå,” skulle afsättas och inga nya
antagas, som ej kunde uppfylla sagde fordringar. En af Mester
Tyges efterträdare Mogens Madsen yttrar, i sin förteckning
på Lunds biskopar, att mester Tyge med nit förestått
församlingen, men genom lyckans wexling slutligen blifwit trött och
ledsen wid biskopsämbetet; Rhyzelius, som förmodligen ansåg
sig ex officio skyldig att berömma alla lutherska biskopar (de
katholska skonar han icke), säger orsaken till hans afskedstagande
hafwa warit den, att han genom sitt nit i
ämbetsförwaltningen, hwarwid han ej hade anseende till personen, ”tillskyndade
sig mongas owenskap och missnöge, som af sig födde förtal,
förtret och onda stämplingar.” Pontoppidan omtalar i sin
danska kyrkohistoria hwarken mester Tyges nit eller deraf
föranledda owänskaper; deremot omtalar han något som ej tycks
antyda att den tidens biskopar gjort sig kända för synnerligt
ämbetsnit, nemligen att konungen funnit sig föranlåten att i
ett skarpt bref uppmana samtlige rikets biskopar att icke för
wänskap eller egen fördels skull se genom finger med det
otillbörliga lefwerne, som prostar och prester i städer och på landet
förde med dryckenskap, otukt och andra grofwa laster, utan
hafwa noggrann uppsigt öfwer presterskapets förhållande samt
afsätta de brottsliga; om biskoparne ej i detta hänseende gjorde
sin skyldighet, skulle stiftsläns-männen, dem oåtsporda, skaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
