Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 42. Peder Winstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
57
i K. M:s resolution på skånska presterskapets beswär wid
riksdagen 1668, der den förmodan yttras, att presterskapet sjelf
skulle desiderera införandet af likhet i kyrkoskick med de öfrige
provinserna, emedan ”de begärat hafwa, det de privilegier,
som Presterskapet i Swerige äro beneficerade med, måtte uppå
dem i Skåne också extenderas, hwilket sig ej göra låter, der
som det ena emot det andra icke conformeradt och jemkadt
blifwer;” äfwensom i den Kongl. kommissionens förslag 1669 att
skåningarna borde ej befordras i Skåne, utan i öfra Swerige,
och deremot uppswenskar sändas till Skåne. Allsingen fråga
om förbud mot danska språkets offentliga begagnande war å
bane på 1660-talet, så widt utg. känner.
Inför en kongl. kommission i Malmö klagade stiftets
presterskap 1662 öfwer kyrkodisciplinens förfall och anhöll, ”på
det att uniformitet måtte wara i landet,” att kronans betjente
måtte åläggas att i kyrkligt hänseende rätta sig efter den här
gällande ordningen; hwartill kommissionen samtyckte. Äfwen
beswärade sig presterskapet deröfwer att det ofta af kronans
befallningsmän ålades att från predikstolarna kungöra det som
hörde till forum politicum, hwarigenom Guds hus och
predikstolen profanerades, samt att kronans ämbetsmän fordrade att
genom presterna få uträttadt, hwad de genom sina egne tjenare
kunde ombesörja, och det undertiden med sådan importunitet,
som war presterna till despekt och deras myndighets förklening.
Kommissionen kunde alldeles icke se att kungörelse-läsningen
profanerade kyrkorna, och kunde alltså presterskapet icke derifrån
befrias, men wederbörande skulle tillhållas att icke onödigtwis
beswära presterskapet samt att med all höflighet begära dess
tjenst.
Äfwen 1600-talet hade sitt konventikelplakat, hwilket synes
warit närmast riktadt mot adelns benägenhet att låta gudstjenst
förrättas på sina gårdar. På swenska presterskapets beswär wid
riksdagen 1668 resolverade K. M. att, som K. M. ogerna
förnam, att allmänna gudstjensten i kyrkorna kom i förakt och
den som i husen hölls till den förras men och förtryck
tillwäxte, så wille K. M. ej undfalla att räcka presterskapet
handen, om det föreslog tjenlige medel emot denna olägenhet, som
likwäl genom goda förmaningar samt ett sparsamt ordinerande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
