Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 43. Canutus Hahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60
till fosterbygden dit; han utnämndes 5/9 s. å. till biskop i
Wexjö, men anbefalldes 28/9 att låta sig wårda om Lunds
stift tills den nye biskopen i Lund hann att dit ankomma och
nådåret i Wexjö slutades. Konungen uttrycker i fullmagten
sin belåtenhet med H:s werksamhet i Lund och berömmer
honom derföre att han comporterat sig såsom en solid och
exemplar man. Han kom ej att tillträda episkopatet i Wexjö, utan
dog i Carlskrona 29/12 1687, der han ock blef jordfästad af
biskopen i Kalmar H. Schütte, hwilken äfwen höll likpredikan;
sedan begrofs H. i Runneby kyrka, der äfwen hans hustru
Anna Lundebergia, död 1705, är begrafwen. Hon war
dotter af prosten i Wäckelsång af Wexjö stift Daniel L. och
förut gift med lektorn Magnus Cavallius i Wexjö. H:s med
henne 1664 ingångna äktenskap war barnlöst. Hans porträtt
antyder ett sträft och knarrigt lynne, måhända fördystradt af
sjuklighet; hans helsa hade warit wacklande ända sedan
sistnämnde år, då han i ett swårt yrwäder måste tillbringa en
hel natt på öppna fältet i Fjelkinge-trakten och derwid ådrog
sig en swår förkylning, då han mera tänkte på att skydda sin
hustru än sig sjelf mot kölden. Makarna synas hafwa warit
oskiljaktiga; om biskopinnan sjuknade i Runneby, så kunde
biskopen ej återwända till Lund, förrän hon tillfrisknade och kunde
medfölja. Hennes sjuklighet beklagas ofta i biskopens
ämbetsskrifwelser till generalguvernören och andra höga gynnare. J
domkapitlets archiv finnes en till biskopinnan ställd supplik om
understöd för studiernas fortsättande, ingifwen af en student
Botwid Bergius, som tjenat wid arméen, men ej kunnat ”sig
mondera till häst eller till fots.”
H:s episkopat, såsom omfattande en i Lunds stifts historia
mycket wigtig period, torde förtjena en så utförlig skildring,
som här möjligen kan deråt egnas. Det begynte under ganska
brydsamma förhållanden. Ett fyraårigt krig war nyss slutadt,
under hwilket stiftets inwånare blifwit missnöjda med den
swenska eröfringen, hwilken ådragit dem krigets olyckor.
Kriget hade också medfört oreda i alla förhållanden, särdeles de
kyrkliga. Grof okunnighet och förwildade seder woro allmänt
rådande. Det blef nu framför allt fråga om att omskapa de
eröfrade provinserna från danska till swenska, och sedan att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
