Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 43. Canutus Hahn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
83
För att förekomma att mödrar förqwäfde sina barn i sömnen,
hwilket ofta skedde, fanns nödigt att tillhålla bönderna att
skaffa sig waggor, och de som förqwäft barn måste stå på knä
wid twå kyrkor, der förseelsen skulle af predikstolen exaggereras
och depreceras, samt derpå absolveras i den församling dit de
hörde. Stundom wågade biskopen först efter
generalguvernörens nådiga tillåtelse bewilja syndare absolution. Någongång
äro konfistorii skrifwelser i dylika mål affattade i en mera
försonande anda, t. ex. då prosten Bagger i Trelleborg, på sin
förfrågan om ej en hustru, som en tid warit borta från sin
man, borde då hon ångerfull återkommit undergå kyrkoplikt,
erhöll till swar 7/6 1683, att han borde med saktmodigom anda
upprätta de swaga och glädjas att det förlorade fåret
återkommit, heldre än att genom hård aga bortskrämma den blödiga
menniskan. Att man i allmänhet stod nära den katholska
åsigten om penitens och om sakramenterna såsom opera operata
torde antydas af en del uttryck, som presterna och konsistorium
allmänt brukade; man kallade t. ex. nattwardens meddelande
åt en person för ctt ”betjenande i dess salighet” och brukade
säga att uteblifwen döpelse eller kommunion kunde ”touchera
menniskor på deras salighet.”
Hahns episkopat utmärktes genom en särdeles omsorg för
presthusens konserverande. Att ej wilja gifta sig med ”enkan
i kallet” kallades för ”samwetswärck” och bedömdes lika med
att wilja taga brödet ur munnen på den fattige. I ett
memorial till K. M. 26/10 1685 uppgifwer biskop Hahn såsom
hufwudgrund för prestfamiljernas konserverande, att
prestgårdarnas konserverande derförutan icke blefwe möjligt, enär de
tillträdande pastorerne sällan woro i stånd att ersätta de af
företrädarne på prestgårdarnas uppbyggande nedlagde kostnader.
Sällan inträffade att son efterträdde fader, och stundom hände
att den, som haft denna lycka, derföre blef ett mål för en
styfmoders afund och hätskhet. Flera gånger hände det att
pastorer, som icke på något sätt kunde förmås till att äkta sin
företrädares enka eller dotter, bortskickades till annan lägenhet ”till
förekommande af widare förargelse”, då wanligen någon annan
lätt war att finna, som tog sig det onus uppå, som det stun-
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
