Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 45. Christianus Papke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
103
willelse, återgått till kyrkan och med uppriktig andakt begått
nattwarden samt wille infinna sig i konsistorium för att
offentligen återkalla sin willfarelse och afbedja sin förseelse. Han
blef sedermera rektor i Carlshamn.
P. påyrkade kraftigt skåningarnas befordringsrätt mot
alltför stort intrång af andra stifts barn. Då prosten Hambræus
i Malmö önskade få en Skara-bo prestwigd till sitt biträde,
blef det afstyrkt; då prosten Nissenius wille hafwa en
Götheborgsbo till medhjelpare, påmintes han, att här woro många
af landets infödde barn, som woro till sådan befattning
tjenlige och gerna mottoge den; då superintendenten Choreælii enka
begärde en smålänning till nådårsprest wid Carlskrona
pastorat, bifölls det endast med det willkor att han, så snart
nådåret wore slutadt, åter begåfwe sig till sitt eget stift och ej
gjorde anspråk på befordran i Lunds stift. Biskopen anhöll
äfwen hos konungen att skåningar, till ersättning för de många
lägenheter innom Lunds stift, till hwilka upplänningar blifwit
dem föredragne, måtte winna befordran i andra stift, och
konungen lofwade att derom draga försorg. Konservationer synas
icke under P:s tid hafwa blifwit så omsorgsfullt befordrade
som under hans företrädares och efterträdares. Åtminstone
finnas under de år P. war biskop inga giftermålsreverser
hafwa blifwit fordrade af dem, som utnämndes till pastorer.
Wid prestmöte 1692 wäcktes fråga om en öfwerenskommelse,
enligt hwilken prestenkorna af hwarje pastorat skulle årligen
erhålla ett bestäamdt understöd, och sålunda de ofta
uppkommande twistigheterna mellan dem och pastorerna undwikas.
Biskop P. arbetade ifrigt för inrättandet af fattighus i
socknarna, ”att ej landet måtte löpa fullt af tiggare,” och
pastorerna tillsades allwarligen att i detta hänseende göra sin
skyldighet, så kärt dem war att undwika answar. Enligt
ingifna ”tiggarelängder” från den tiden underhöllos de
aldrafleste fattige innom de socknar, som de tillhörde. P. synes
också hafwa sökt att göra den grundsats gällande, att
rättigheten till understöd kunde genom ett ogudaktigt lefwerne
förwerkas. Det hemställdes nemligen till generalguvernören,
huruwida icke en qwinsperson i Ystad, som fört en lösaktig lefnad,
och en karl i Lund, som uppförde sig sjelfswåldigt, fwor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
