Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biskopar - 2. Efter reformationen - 46. Matthias Steuchius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120
wettig är, så synes bäst låta henne gå och mehra will förmoda,
at det andeliga ståndets warningar i detta fall mehra skola
wärka, än de slag hon för Tinghusdörren skulle slita;
hemställer derföre Pastoris egen försichtighet med henne at förfara
som bäst siunes.” 1715 inskärptes allwarsamt hos presterna
att de borde akta sig för att enligt handbokens föreskrift warna
folket för att tillwita dem, som absolverats, deras wanära,
enär denna föreskrift blifwit upphäfd. Detta upphäfwande
hade wäl skett för att göra absolutionen till ett werldsligt
straff, då folket ej aktade på dess kyrkliga betydelse.
Ifrågawarande stadgande står dock ännu qwar i wår kyrkolag kap.
9 s. 5.
De sednare åren af Steuchii episkopat i Lund woro
mycket bekymmersamma dels genom kriget, dels genom pestens
härjning, hwilka wållade universitetets upplösning och föranledde
biskopen att twå gånger öfwergifwa sin residensstad och
uppehålla sig på Ousbyholms gård längre tider, i saknad af
beqwämligheter och litterära sysselsättningar. Under sednare
hälften af året 1709 rådde mycken oro öfwerallt i stiftet. Från
Blekinge och norra Skåne klagades att ”arge sällar” begynte
sammanrota sig i skogarna, så att man ej kunde wara säker
för rof och plundring. På kusterna fruktade man fiendtliga
truppers öfwerfall. Sedan Stenbock drifwit fienden ur provinsen,
fortgick kriget utom landets gränser och gjorde nya
utskrifningar, wärfningar och kontributioner nödwändiga, äfwensom
nödwändigheten af truppers närwaro för provinsens trygghet
medförde en betungande inqvartering. Presterna måste på få år
tre gånger uppsätta nytt manskap för ett dragonregemente, och
1712 begärdes en särskild friwillig kontribution; många prester
förklarade då att de omöjligen kunde åstadkomma några
penningar. Den tidens militärer synas hafwa uppfört sig
mindre hyggligt. Biskop Steuchius skrifwer 15/12 1712: ”Nu äro
wägarne fulle med ryttare, så att en skall se sig wäl före om
han kan komma fram för deras insolentier.” Om deras sedliga
conduite kan ses uti prosten Troilii i Helsingborg biographi.
Flera prester klagade öfwer det ohöfliga och stundom brutala
sätt, hwarpå de bemöttes af de inqavarterade officerarna, hwilka
”fordrade mat twå gånger om dagen samt brännwin, öl och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
