Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
176
förbudet och befallte konsistorium uppmana presterna att
idkeligen och på det bewekligaste sätt föreställa allmogen
nödwändigheten att afstå med tillwerkningen och nyttjandet af
brännwin, hwilket wisat sig wara i sedligt och ekonomiskt hänseende
af oberäknelig skada. Med anledning häraf förständigade
konsistorium presterskapet genom cirkulär att efterkomma K. M:s
wilja, ”emedan i annor händelse och derest någon skulle
underlåta att nyttja alla de skäl, som Guds ord och en sund
eftertanka gifwa wid handen till ett så nyttigt ändamåls
winnande, sådant på dess eget samwete bindes.” Efter 1765 ålades
icke presterna directe att motarbeta brännwin, men manades att
inrätta föreningar emot öfwerflöd i mat, dryck och kläder, m. m.
1772 indrogs all swenskt brännwins bränning och försäljning
i städer och på landet; till en rätt åtlydnad af Gustaf III:s
wackra förmaningsbref till presterskapet 24/8 1772, hwilket
nedanf. skall nämnas, hörde wäl också att arbeta för nykterhet.
1775 fick presterskapet uppdrag att dels uppmana sina åhörare att
lämna spannmål till kronobrännerierna, dels upplysa dem om
beskaffenheten af denna inrättning. Under de nästföljande åren
uppmanades presterna att tillwägabringa öfwerenskommelser
innom församlingarna att icke köpa annat brännwin än det
för Kongl. Maj:ts och kronans räkning tillwerkade samt att
upptäcka och angifwa förbrytelser mot brännwinsförordningen.
I sammanhang med det som här blifwit sagdt om sedligheten
torde kunna nämnas att prosten Trägårdh i Helsingborg 1762
anmälde att före begrafningar hemma i husen icke allenast
gästerna tackades med löfte om återtjenst, helst wid hugneligare
tillfälle, och en bön om hugswalelse för de sörjande och om
nåd till en salig hädanfärd lästes, ”hwilket icke kunde anses
för lastbart,” utan äfwen långa parentationer höllos,
hwilket wore mycket oskickligt; konsistorium anmälde saken hos
landshöfdingeämbetet till wederbörligt beifrande.
Konsistorium afgaf 1754 till regeringen en berättelse om
fattigwården, af hwilken man finner att, utom de i de flesta
städerna befintlige hospitalerna och Gyllenbielkiska hospitalet i
Quidinge, fattigstugor funnos i 50 ä 60 af stiftets socknar; i
somliga af dessa stugor war endast plats för 4 personer.
Fattigkassor funnos på högst få ställen; hwad som årligen inflöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
