Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
184
Och efterwerldens lycksalighet blifwer den minnesstod, som
förewigar E. K. M:s wälgörande Namn i Swenska folkets
tacksamma hjertan.” Då Lunds stifts presterskap låtit slå en
skådepenning med anledning af freden och konungens återkomst till
fäderneslandet 1790, anträdde biskop Celsius midt i wintren
och i sjukligt tillstånd en resa till Stockholm för att till
konungen öfwerlämna denna skådepenning. Hemkommen redogjorde
han för sitt uppdrag och berättade att företräde gafs 20/12, ”då
jag under mycken swaghet och wedermöda lät bära mig
uppför slottstrapporna, men egde likwäl af höjden den nåd, att
jag förmådde stå inför Konungen, under det jag i K. M:s
händer öfwerlämnade guldmedaljen.” Till de öfrige kongl.
personerna öfwerlämnades den genom biskop Wallqwist. Efter
Gustaf III:s död föreslog biskop C. att twänne deputerade skulle
sändas till Stockholm att för den nye konungen nedlägga
presterskapets ”underdånigst nitfulla wördnadsbetygelser,” och då
det wal af deputerade, hwarom skrifwelse utgått till
presterskapet, icke nog hastigt kunde medhinnas, utsåg biskopen sjelf
theol. adjunkten, prosten Eberstein och doktor Kullberg samt
anhöll att de skulle få åtfölja landshöfdingen, som dertill
samtyckte och ”i öma ordalag” tackade för det honom lämnade
förtroendet att anföra presterskapets deputerade; men deras resa
blef ej af, emedan biskop Wallqwist underrättade, att ”H. K.
H. Hertigen helst såg ämbetsmän förblifwa på sina ställen och
icke afbryta utöfningen af sig der åliggande pligter genom
resor eller deputationer till Stockholm.”
Det sätt hwarpå C. blifwit biskop, jemte hans egenskap
af utbörding, stämde icke stiftets presterskap, ickeheller
domkapitlets ledamöter, till bewågenhet mot honom.
Gratulationsbrefwet, uppsatt af Munck, är helt knapphändigt och andas
ingen synnerlig förtjusning. Efter en mycket kort tillönskan af
wälsignelse heter det: ”Det gläder Cons. att under en för stor
lärdom och utmärkt ömhet om den sanna religionens
bibehållande känd man få efter den förmåga Gud förlänande warder
fullgöra sina dyra pligter och önskar ingenting högre än att
Ed. Högw. må med helsa och krafter länge förestå det wigtiga
ämbete, som K. M. efter den Högsta Försynens wisa styrelse.
Ed. Högw. tilldelat.” C. misstänktes också, säkert orättwist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
