Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
209
woro lifliga bearbetningar i gång innom stiftet dels för att
bereda biskop Weidman i Skara rum å förslaget, dels för att
derifrån utestänga honom. Det sednare lyckades, och
förslagsrummen intogos af Hesslén med 199, Hellman med 175 och
Eberstein med 143 röster. Weidman erhöll 133. Ecberstein,
som hade excellensen Toll till förespråkare, ansågs skola wid
utnämningen blifwa föredragen framför sina medtäflare, som
redan uppnått en hög ålder, men excellensen Lars von
Engeström utwerkade sin swågers, Hessléns, utnämning, som skedde
1/3 1805. H. blef 1807 ledamot och 1809 kommendör af
nordstjerneorden och war den förste biskop i Lund, som dekorerades
med biskopskorset. Död 13/, 1811; likpredikan öfwer honom
hölls af W. Faxe, som blef hans efterträdare, och latinsk
parentation af M. Norberg. — Gift 1779 med Maria Beata
von Engeström, dotter af biskop Engeström. Hon war född
1744 och dog barnlös 1822.
Af H:s werksamhet som professor och domprost fortlefwa
numera inga minnen. Muncks biograph i biogr. lexikon
försäkrar, att Hesslén ”såsom gagnande lärare war fullt jemförlig
med Munck och med afseende på själsgåfwor wida bättre
lottad,” men detta omdöme torde tåla någon afprutning. Man
hör aldrig omtalas någon freqvens kring Hefssléns lärostol, och
han har ej genom wetenskapliga werk ådagalagt sin lärdom
eller arbetsamhet; så widt domkapitlets handlingar utwisa,
synes han icke heller warit någon synnerligen werksam ledamot
i detta kollegium. Måhända är orsaken härtill att söka uti
hans blygsamhet och anspråkslöshet, hwilken allmänt
berömmes, men som likwäl icke hindrade honom att mottaga den
högsta och answarsfullaste plats, som han möjligen kunde ernå.
Då han ändtligen hann den, war han 77 år gammal, och
någon synnerlig werksamhet kunde ej mera af honom påräknas.
Känd är han isynnerhet för sitt skämt, som enligt Tegnérs
uttryck hade liksom biet ”icke honung blott, men gadd också.”
Måhända war hans skämt finare än Muncks, men dennes
tyckes hafwa warit både qwickare och skarpare 2). Hessléns an-
3) Till en, som med gammalmodigt uttryckssätt berättade: jag sökte
fuller biskopen, men råkte honom icke, inföll H.: det war rätt wäl, ty han
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
