Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i Lunds domkyrka juldagen 1776 och derpåföljande
nyårsdag. Kort efter det han fyllt sitt 78:de år, dog han 23/5 1777.
— Gift 1738 med Maria Wassmann, f. 1723; d. 1785,
dotter af handlanden och rådmannen Erik W. i Landskrona.
Deras barn, utom 2 som dogo i späda åren, woro Ingeborg
Anna, f. 1739; d. 1814, g. m. med. prof., lifmedikus Christian
Wollin i Lund. — Anna, f. 1742; d. 1791, g. m.
akademisekreteraren i Lund, lagman G. A. Löwenhjelm. — Anders,
f. 1745; d. 1809; justitieråd; g. m. Anna Charlotta Klingspor.
— Ulrika, f. 1747; g. m. öfwersten Olivier Sal. von
Hauswolff. — Brita Christina, f. 1750; d. 1812, g. m.
medicinalrådet d:r J. O. Odhelius. — Erik Gustaf, f. 1755; d.
ogift 1796; revisionssekreterare.
24. Petrus Munck 1778—1794; se pag. 199.
25. Nils Hesslén 1794—1805; se pag. 208.
26. Samuel Lemchen föddes 13/6 1720 och war son
af direktören wid Skeens pappersbruk i Annerstads socken i
Kronobergs län Johan L. och Rebecka Heurlin. Efter att
hafwa njutit underwisning dels hemma, dels i Wexiö skola
och gymnasium blef han student 1739 och magister 1745. Nio
år derefter började han sin bana som akademisk lärare; den
företer ett exempel på den trögaste lycka, hwilket synes så
mycket underligare som L. dels ansågs wara ganska wäl bewandrad
i den scholastiska theologien, föreläste och disputerade oförtrutet,
dels hade förtroende såsom lärare och i egenskap af informator
för många ädlingar stod i relation till förnäma och
inflytelserika män. Måhända hade han ”icke in conversatione civili
de gåfwor, att han kunde anstå hwar man” (som det heter om
en af Lunds förste professorer); hwarken unga eller gamla
hade rätt mycken aktning för den gamle hedersmannen, som
sjelf sålde ut det papper, hwilket tillwerkades på Skeens bruk,
hwari han war delegare. En hufwudorsak till L:s sena
befordran war säkert hans egenskap af utbörding; skåningarna
började nu få fast fot i domkapitlet och sågo ej gerna att
andra stifts barn der inkommo. Som sagdt är började L. 1754
sin bana som akademisk lärare; han blef nemligen då docens
i philosophiska fakulteten. Derefter föreslogs han twå gånger till
adjunkt i theologiska och en gång i philosophiska fakulteten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
