Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Daniel W. och Margreta Schomerus. Han efterlämnade tre
söner och twå döttrar; af sönerna war Elieser, f. 1693, d.
1767, theol. lektor i Götheborg och pastor i Säfwe, och
Daniel, f. 1694, d. 1764, prost och pastor i Starrkärr af
Götheborgs stift.
12. Haquin Stridsberg 1712—1716; se pag 227.
13. Martin Hegardt 1716—1718; se pag. 230.
14. Jakob Benzelius 1718—1728; se wid Uppåkra.
15. Carl Schultén föddes i Swedwi af Westerås
stift 1677; fadren war pastorn derstädes Samuel S., en from
och rättskaffens prest; modren hette Margreta Schultin. Tidigt
blifwen student i Upsala sysselsatte han sig i början mest med
humanistiska och philosophiska studier, men wände sedan sin hog
isynnerhet till den österländska litteraturen. En polsk jude, som
wistades i Upsala, gjorde honom god tjenst som underwisare.
S. lärde sig att tala flera österländska språk, och wid hans
gradualdisputation 1703 höll så wäl respondens som præses,
prof. Palmrot, tal på hebreiska. S. blef magister s. å. och
utnämndes 1704 till philos. prof. i Pernau; 1707 mottog han
i stället historiska professionen wid samma lärosäte. I anseende
till Ryssarnes fiendtliga infall 1709 flydde han från Pernau
och kom nyårsdagen 1710 till Stockholm. Han bodde der 1/2
år, men flyttade sedan ut på en herrgård nära Strengnäs,
der han hyrde sig en bostad samt försörjde sig och sin familj
med barnunderwisning. 1713 flyttade han till Tuna i
Roslagen och lät kort derefter wärfwa sig till kapten för en
friskara af bönder, hwilka ”brukade sig manneligen mot fienden.”
Under den följande wintren war han wittne till en händelse,
hwilken han aldrig utan häftig uppskakning kunde erindra sig.
Då han i sällskap med sin swärfader på släda wille fara öfwer
en tillfrusen sjö, brast isen; han sjelf kom med plats undan,
men måste se swärfadren omkomma i wågorna. 1715 2/5
utnämndes S. till latinska professionen i Lund, hwilken han
följande året utbytte mot den i österländska språken. Wid
installationen, som biwistades af Carl XII, höll S. ett tal på
hebreiska, hwilket konungen med uppmärksamhet afhörde och
genom sedan yttrade anmärkningar wisade sig hafwa wäl
uppfattat. S. blef tillika 1716 pastor i Stäfwie, der han en tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
