Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bara härad - Kyrkoherdar i Lyngby, Genarp och Göddelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
339
stioner, frågor och ordasätt gifwit denne bonden anledning och
tillfälle till sådane swar som derpå följt,” med anledning hwaraf
S. instämdes för konsistorium. Han afgaf en widlyftig
förklaring, hwari anfördes, att bonden Jöns Andersson, på
ttllfrågan om han kunde läsa, swarat att han wäl hade kunnat
läsa danska, men icke swenska, hwilket han likwäl på ett par
dagar kunde lära. Widare hade bonden, då fråga war om
andra budet, sagt: ”Kunnen I förbjuda alla andra att swärja,
så kan jag låta bli med: skola alla, som bannas och swärja,
komma till helfwete, så kommer presten dit med,” hwilket S.
ansåg wara att försåteligen injuriera och smäda presterskapet.
Wid fråga om hwem han förstod med föräldrar i 4:de budet
hade han swarat: ”näst Gud min sockneprest;” då S. anmärkt
att han uteslöt konungen, hade bonden swarat: ”kongen går
öfwer alla,” hwilket S. fann ”ogrundadt och prejudicerligt.”
Derefter hade S. föreställt Guds wrede, förbannelse och dom
öfwer synden i ewigheten, då bonden sagt: ”gör jag något ondt
här, så får jag sjelf swara der, ty på domedag swarar hwarken
konung eller prest för mig; då får jag bedja Gud om nåde och
barmhertighet;” hwarwid Skragge tillägger: ”wisandes sin
otålighet öfwer slik warning med Guds hämbd: och oförgripeligen
som konung eller prest der må de swara för sig; får han så långt
rådrum för straffet så kan han säkert synda, han kan sökia der
Guds nåd med boot och bättring; alt emot Guds ord, orimligt,
förargeligt, ogudachtigt och förgripeligt.” Så wäl i denna som
i andra ämbetsskrifwelser röjde S. temligen stor egenkärlek och
sjelfbelåtenhet. Han berömde mycket sina församlingsboar för
utmärkt christendomskunskap och sedlighet. Med sina adjunkter
kunde han aldrig lefwa i enighet. 1721 erhöll han prostetitel,
”dock utan prejudice för prostarna i Bara och Torna härader,”
till hwilka hans socknar höra; han fick wäl alltså ej uppbära
prostetunnorna af sitt pastorat. Med anledning af inkomne
klagomål öfwer för sen gudstjenst föreskref konsistorium 1732,
att en prest borde predika i de twå, och en annan i den tredje
kyrkan, samt att nattwardsgång icke borde hållas i flera kyrkor på
samma dag. 1735 begärde assessor Silfwerschöld att få betjena
sig af en annan prest, alldenstund S. ”så mist sitt utmähle och
målföre, att man icke kunde förstå hwad han sade och predi-
22*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
