Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bara härad - Kyrkoherdar i Hyby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
353
sig endast hafwa sagt hwad han hört kyrkoherden Möller i
Brågarp yttra, neml. ”att likpredikningar woro
lögnpredikningar och att den, som gaf presten en god likstol, finge beröm,
om han än wore en skälm.” Möller förklarade ”att der han
sådant sagt discursive uti något lag, så har likwäl sådant ej
warit definitive, dermed att touchera någon hederlig
prestman.” Inför rätten bewistes icke att smeden haft någon
annan utlåtelse än den ofwan anförda och af honom erkända,
men deremot upplystes och bestyrktes att en substitut i ångest
yttrat: ”jag skall wittna för presten emot smeden, ehuruwäl
jag intet har att säga, utan måste wittna falskt.” Smeden
blef frikänd för beskyllningen att hafwa smädat pastor och
predikoämbetet, men måste plikta 10 daler derföre att han ”sin
wederpart under actionen med ohöflige ord angrepet och i sina
skrifter brukt en piquant penna.” Feuk antyder i bref till
biskopen att häradsprosten, prof. Ihre, höll med smeden. 1705
blef F. anklagad derföre att han, då han erhöll ringa likstol,
brukade hålla liksermon på kyrkogården och icke i kyrkan, med
anledning hwaraf han inkallades inför konsistorium för att
mottaga föreställningar. Honom förehölls då äfwen, det han
borde ”moderera sina predikningar att de icke lände till
förargelse utan till uppbyggelse.” Följande året blef han åter
anklagad, med anledning deraf att han afhållit förutnämnde smed
från nattwardsgång samt från predikstolen apostropherat samme
person för äktenskapsbrott. Wid den inapvisition härom, som
hölls i Hyby af prof. Ihre, biträdd af några pastorer i
häradet, wille magisterskan Feuk alltjemt wara närwarande, ehuru
Ihre anmodade henne att aflägsna sig. Då inayvisitionen war
slutad och middagsmåltiden börjad, ”skällde hon smeden och
hans hustru,” hwarpå professorn, enligt sin relation om
förloppet, sade: ”Hwad går eder mans ämbete eder an? Skulle
I sittja och skälla smedens hustru i allas wårt förhör för en
fylemähr? kanhända hon tör hafwa at tala om Magisterskan
det föga hederligare är. Härpå steg hon op på gålfwet,
hwijade, greet och knäpte, säjande: skall den fylemär säja
något på min ähra, jag är en ärlig hustru. Assidentes fasade
allesamman och dermed stege up, tackade Gud, och jag och H:r
Hans ginge in i den högre kammaren. Han hijsnade öfwer
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
