Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxie härad - Kyrkoherdar i Arrie och Hököpinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
67
comportement.” Rubenius i Färlöf skref: ”Han hafwer
åätskillige gånger giort mig den ähran besökt mig uthi mitt hus och
converserat med mig, och hafwer jag uti hans umgänge intet
kunnat desiderera, uthan funnit min förnöjelse uti hans
umgänge och befunnit honom alltid föra ett stilla Theologiskt
lefwerne.” Anledningen dertill att dessa frejdebewis begärdes och
insändes till konsistorium synes hafwa warit, att presthuset i
Arrie motarbetade Steenwaldhs befordran till pastoratet, med
föregifwande, att han war en hård och omedgörlig menniska.
Såsom gift man och alltså ur stånd att konservera, kunde han
icke wara någon persona grata hos prestenkan. S. kom ej att
tillträda pastoratet, ty han dog i Sörby prestgård 28/4 1702
efter 10 weckors sjukdom. I kons. prot. 23/7 s. å. nämnas
”Sahl. Stenwalds arfwingar”, men intet widare är kändt om
dem.
17. Anders Tiliander war son af en soldat, benämnd
Olof Andersson Lind, och född i Westergöthland 8/2 1676.
Han blef student 1696 och war någon tid extraord.
amiralitetsprest. Några bönder i Borreby anmälde 1701 sin önskan att
få honom till pastor, ”emedan wij uti honom största nöje finna,
så uti lärande, som af honom drifwes med största flith och
waksamhet, som liufliga utförande, det oss ej ringa förlustar, och
änteligen uthi des gudeliga, stilla och wänliga lefwerne; och
såsom han själf lärer wara af ringa medel, wilja wi samtelige
af församlingen mer än gerna til hans befordrande och wårt
nöjes winnande af förlänte håfwor hwariom och enom, som det
angår, söka att aftiäna efter yttersta förmågo.” T. blef likwäl
ej pastor i Borreby, men utnämndes 1703 13/4 till pastor
härstädes. Enligt kons. prot. war han föga meriterad, men
rekommenderades likwäl till pastoratet, ”efter han wille taga sig
det onus uppå att conservera prästehuset.” Det blef honom
också ett onus, såsom här nedanf. skall wisas. Wid prestmöte
1703 war han respondens. Han har alltså i yngre åren
warit ansedd som en wärdig medlem af presteståndet, men förföll
sedermera på ett bedröfligt sätt. 1714 hade han processer med
sina församlingsboar angående skyldigheten att utgöra äckor, och
bönderna klagade att han ”i sina predikningar alltför mycket
inblandade om sina presträttigheter och ibland både för och efter
5*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
