- Project Runeberg -  Lunds Stifts Herdaminne / Andra delen /
227

(1854-1858) [MARC] Author: Severin Cavallin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wemmenhögs härad - Kyrkoherdar i Gjerdslöf och Önnarp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

227

M. war, då han hitkom, mycket oöfwad i prestämbetet. Då
han första gången skriftade och predikade i Gjerdslöf,
midfastosöndagen 1716, söng han instiftelseorden ”mycket ynkeligt”
och läste wälsignelsen wänd mot altaret o. s. w. Han war
phil. kandidat. Död af messling 29/5 1722. Hustruns namn
är icke kändt; hon war wid hans död i grossesse och dog kort
derefter i barnsäng.

13. Samuel Winding, klockareson från Frenninge
och äldre bror till kyrkoh. Petrus W. i S. Peters kloster, blef
student 1689 och prestwigdes 2/4 1702 till komminister i
Hesslunda, der han 17/4 1703 blef pastor efter kallelse af grefwe
Carl Julius Lewenhaupt. Professor Lundersten klagade 1713
”å grefwens wägnar” att W. egenmäktigt förfor med Katslösa
patronella kyrkas medel, att då en man, som war skyldig
grefwen 70 daler, aflidit af pesten jemte hela sin familj, hade W.
tillegnat sig en häst, en ko och ett årsgammalt nötkreatur, att
WV. på ett annat ställe, der en familj utdött med undantag af
twå barn, tagit ett par orar, som utgjorde den redbaraste
qwarlåtenskapen, att han tagit 2 mark i betalning för det han
förhört en gosse i christendomskunskapen o. s. w. I sin
förklaring påstod W., att professorn, som under tiden aflidit, warit
”förförd”, och försäkrade sig icke hafwa haft något emot honom,
”den Gud mitt i sin arghet mot mig kallat; Gud fröjde hans
själ!” Äfwen skaffade W. intyg, att den omförmälde bonden
lofwat honom ”det bruna hästkreaturet, på det han icke måtte
som en ogerningsman eller hedning bortkastas”, samt att han
gjort ”en herrlig predikan öfwer denne bonde öfwer en timma.”
W. synes wid samma tid hafwa warit anklagad af en annan,
som ”hotade honom på kappan”, derföre att han om
söndagarna i sammanhang med predikningarna hållit liktal öfwer
de pestdöda, hwilket ej war tillåtet. Konsistorium förständigade
honom, att han för sådana minnestal, likasom för
katechesförhören, icke egde att fordra betalning. 1717 sökte han transport
till Mörrum och försäkrade sig wilja både uti ett och annat
sig så anställa, att biskopen kunde hålla honom för Guds och
sin trogne tjenare. 1724 erhöll han transport hit. Här war
han likasom i Hesslunda föga afhållen i anseende till sin
egennytta och grälaktighet. Biskop Steuchius skall enligt sägen

150

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Apr 18 00:31:11 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lundsh/2/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free