Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wemmenhögs härad - Kyrkoherdar i Hemmesdynge och Södra Aby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
272
i Hammenhög 24/3 1738, pastor härstädes 1749. Enl.
Elmgren war han ”en stor älskare af allmogens aqua vitæ och
hans wandel intet uppbyggelig för åhörarne.” Af
domkapitlets handlingar inhemtas, att han 1754 blef anklagad att hafwa
”på en söndag hwarken före eller efter predikan läst Fader
wår, ejheller läst evangeliet samt trakterat terten efter godtyckio
med hårda och otillämpliga utlåtelser.” Som han ansågs wara
”till sina sinnen rörd och hufwudswag,” nedlades åtalet, men
vice pastor förordnades till ämbetets bestridande, enligt
församlingarnas begäran. I pastorns hus stod så dåligt till, att
vice pastorn icke kunde bo der. U. dog 15/12 1755
efterlämnande enka wid namn Dorothea Katrina Brunbeck,
dotter af företrädaren; de blefwo gifta 26/6 1741.
12. Jöns Muhrbec(k, son af smeden Jöns M. och
bror till superintendenten i Carlskrona Lars M. , kyrkoherden
i Fridlefstad Petrus M. och kyrkoherden i Fosie Justus M.,
föddes 5/6 1714 i Carlskrona, sattes i skola i Lund 1723, blef
student 1730, magister 1745, kallades tre gånger till prest,
utan att kallelsen af domkapitlet bifölls, konditionerade derefter
i Stockholm, blef kollega wid Ystads skola 1752, prestwigd 25/3
1755 och pastor härstädes 4/11 1757. Ända från 1760 skall
han för sjuklighets skull föga förmått uträtta i ämbetet. Han
war en fromsint och wälgörande man, men mycket fattig, hade
egna lefnadswanor, åt middag kl. 4, aftonward wid
midnattstid, lade sig då andra stodo upp och sof till middagstid. För
öfrigt utmärkte han sig genom sin kroppsstyrka, om hwilken
fabelaktiga berättelser äro gängse. Om den i biogr. lex. IX.
p. 187 förekommande anekdoten är sann, neml. att wid ett
tillfälle, då biskop Linnerius gjort ett stort kalas, men med
hånfulla utlåtelser yttrat att ingen student skulle smaka den
wälfägnad, som derwid bestods, studenterna samlats utanför
biskopshuset under kattmusik, och ett stort lefwande swin blifwit
inkastadt på gästabudsbordet, så war det troligen denne Muhrbeck,
och icke brodren Petrus, hwars wäldiga armar inslungade
swinet. Han skall warit en skräck för wissa den tidens ädlingar,
hwilkas uppförande mot bönder och studenter, hwilka
anträffades på landswägar eller på gästgifwaregårdar, war mindre
ädelt. En sådan ädling, kornetten Stobée (se pag. 178), skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
