Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frosta härad - Kyrkoherdar i Harlösa och Hammarlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
79
aktning war hans hjertliga wälmening och fromhet. Den
uttalar sig ofta i hans ämbetsskrifwelser och skiljer sig wida från
många hans ämbetsbröders officiella fromhetsutgjutelser. Han
gjorde ringa framsteg i swenska språket och war icke någon
uniformitetsifrare. Prosten Swen Knutsson kunde 1680 icke
utan swårighet få Frosta härads pastorers underskrift å
petitionen om uniformitetens införande. Det oaktadt synes den
gamle herr Fredrik hafwa åtnjutit den högaktning, som han
förtjente. Biskop Hahn bemötte honom med uppmärksamhet
och hörde gerna hans råd. I ett bref 3/3 1681 kallar
biskopen honom ”ähvade, synnerlige och tillförlåtelige gode vehn”
och yttrar sin förhoppning att af honom, ”såsom ett
förnehmligt membrum här i stifftet, god assistence, rådh och
handräckning uti förefallande swårigheter finna;” biskopen önskar
åt S., som warit sjuk, helsans förbättring, eller en salig
hädanfärd, om så skulle Gud behaga, samt tackar för ”god
sending och ertedd wänskap.” S. anmälde 1681 att ett
barnamord blifwit begånget i Hörby samt att en kringstrykande
person föregifwit sig wara besatt af djefwulen och ”således sagt
lögn på Gud;” i sammanhang härmed yttras: ”det er storlig
at beklage at imod 2 sådane sager komme for liufit nogle
hundrede derimod vel fordölgis, hvorved jo Gud fortörnis och
allehaande straffer påfölger.” 1684 klagade han högligen
deröfwer att signeri, som före kriget warit utrotadt, åter begynte
att yppas. Biskopen skref med anledning. häraf 27/5 1684, att
de för signeri misstänkte personer borde förekallas, sakens
fåfänghet och syndens storhet remonstreras, men, om detta icke
hulpe, brachii secularis assistence begäras, att sådana
personer måtte fängslas. I Harlösa war en mördare, som på 40
år icke begått nattwarden; då han 1685 under innerlig ånger
bekände sitt brott och önskade absolution, blef han förskonad
för annat straff än att en söndag ligga på knä i wapenhuset
wid Harlösa och Westerstads kyrkor, der äfwen förbön för honom
skulle göras och särdeles ungdomen allwarligt förmanas
att taga sig till wara för blodsutgjutelse, ”efter det en så stor
och fördömlig synd är, och utgjutet blod icke allenast är
kraftigt att oroa en menniskas samwete, der allwarsam ponitens
icke göres, utan ock störtar menniskan uti ewig fördömelse.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
