Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färs härad - Kyrkoherdar i Wanstad och Tolånga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
97
rater, men generalguvernören antog en annan i hans ställe.
1695 lämnade han pastoratet och dog 8/5 1696. — Gift 4/2
1669 med kyrkoh. Nils Helmans i Önestad enka Metta. En
dotter war gift med efterträdaren.
8. Swen Sieurin, en småländning, blet kollega wid
Ystads skola omkr. 1686 och prestwigd 22/9 1695 till pastor
härstädes, sedan den gamle herr Nils till honom afträdt
pastoratet. Han kallade sig ”Pastor Hydropolensis.” Han war
icke älskad inom sina församlingar. En wid namn Nils Asp
i Tolånga hade 1697 enligt wittnens intyg sagt, att S.
predikade intet annat än hat och afwund, att både S. och
klockaren woro falska och hade slukat räfwen, så när som
swansen, hwilken satt utanför munnen; äfwen hade Asp sagt sig
skola ”dragas med presten om kappan och skilja honom wid
den, ty han skall aldrig wara prest utan tullskrifware i nåägon
stad” m. m. S. anförde klagomål häröfwer, påstående att Asp,
som war försumlig i gudstjenstens biwistande och lefde illa
tillsammans med sin hustru, hade ”wanwyrdat prästaämbetet,
sägandes sig skola slå sin hustru mitt för prästens näsa,
försmädat Gud, gifwit satan och fanen ähran och sagt: Fanen
må weta hwem som är far till barnet, som Lit. T. utwisar,
hållit sig intill lögnens fader djefwulen, beljugit sin präst”
o. s. w. Asp påstod att S. från predikstolen sagt: ”Du
förbannade menniska, der du står, seest du at jag kan annat
predika, än hat och afund, och du skall wara förbannad” m. m.
Asp måste plikta för oljud och swordom i kyrkan. 1704 war
S. instämd för domkapitlet med anledning af anförde beswär
deröfwer att han försummat predikan S. Pauli dag 1697,
tagit offer för döda barn, slagit en bonde i ansigtet med
penningarne, som denne welat erlägga för en wigsel, ”öfwat
klammeri och träta, fylleri och dryckenskap.” m. m. Hans
anklagare woro troligen icke personer, hwilkas moraliska
charakter gaf styrka åt deras klagomål, hwilka dess wärre icke lära
saknat grund. Med skolunderwisningen i pastoratet synes
det warit slätt bestäldt, ty S. uppgaf 1703, att klockaren
Erland Marckman war ”försumlig och oskicklig och kunde ej rätt
syllabicera,” utan behöfde dertill hjelp af sin dotter, som war
11 à 12 år gammal. 1732 war S. ur stånd att sköta ämbe-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
