Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färs härad - Kyrkoherdar i Söfde och Blentarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
114
philosophiæ professor i Lund, 1723 rektor wid Malmö skola,
der han enligt v. Döbeln ”under 10 års tid led, gjorde och
uträttade mycket,” och prestwigdes 9/3 1733 till pastor
härstädes. Hans helsa war efter den tiden städse swag och
krafterna i aftagande. Dock war han icke owerksam som pastor.
Han war förtrogen wän med biskop Rydelius samt åtnjöt
dennes förtroende och har alltså utan twifwel warit en
gudfruktig man och prest i sann mening. Död 21/8 1741. — Han
war gift med företrädarens enka Anna Granskog, som
öfwerlefde äfwen denne mannen. En son och en dotter dogo
som barn. En dotter, wid namn Brita Maria, nämnes i
domkapitlets protokoll.
12. Wilhelm Julius Hoffgardh, son af
inspektoren Christen Mårtensson på Maltesholm och Elsa Sophia
Hyphoff, prestdotter från Bara, föddes 7/8 1710, gick i
Christianstads skola, blef student 1727, prestwigdes 30/8 1731 till
tjenstgöring wid Carlshamns kastell, kom 1733 till Oppmanna
och blef sedan husprest hos riksrådet Arvid Horn. 1741
kallades han iill pastor härstädes, och K. M. tillät i Juli 1742
att han ad interim dertill förordnades, men i anseende till en
lång process angående patronrättigheten till pastoratet, blef han
först 23/7 171 0 befullmägtigad till pastor. Han war
riksdagsfullmägtig 1760 och 1769 och gjorde sig känd som en man
med öfwertygelse och charakter. 1779 blef han prost i Färs
härad. Han har utgifwit 3 likpredikningar, skrifna i ett ganska
rent språk, renläriga och ej utan wackra ställen. Ett prof må
anföras ur den ena, hållen öfwer prosten Litholander i
Brandfstad, med ingångsspråk 1 Mos. 46: 30 och ämne: ”den stora
konsten att wäl och gerna dö.” Det heter här: ”Har nu Jacob
welat gerna dö, då han fått se och omfamna sin son, den han
förment wara död, huru mycket mer kan då en sann Christen,
som med trones öga fått se och med trones armar omfatta
Guds Son, sin Frälsare, hwilken werkligen warit död för
wåra synder och är uppstånden för wåra rättfärdighets skull,
samt gifwit oss det oryggeliga löftet, att om wi blifwe stadige
i trona på honom, skola wi genom den timmeliga döden gå
in i det ewigt saliga lifwet, bruka Jacobs ord och säga: nu
will jag gerna dö.” H. hade 1782 H. Schartau till med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
