Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färs härad - Kyrkoherdar i Westerstad och Östraby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
161
3. m. Anna Sture, dotter af prosten Fredrik S. i Harlösa;
hon blef äfwen gift m. efterträdaren. I sitt tredje äktenskap
hade herr Hans sönerna Henrik och Fredrik; de togo sig
namnet Westerdahl; den förre blef pastor i Fulltofta, den
sednare klockare härstädes; dennes söner Lars Fredrik och Hans
Mathias blefwo pastorer, den förre i Stiby, den sednare i Arrie.
7. Lars Gemzæus, son af pastorn i Jemshög Jöns
Andersson, föddes 22/2 1667, njöt underwisning i styffadrens
prosten Sorbonii hus dersammastädes, sattes 1680 i
Christianstads skola, blef student 1686, konditionerade sedan dels hos
kyrkoh. Jöns Rhydius i Knästorp, dels hos prof. Winslow i
Lund, som han ock biträdde med predikande, kom 1692 till sin
kusin, kyrkoherden P. Thomæus i Ousby, för att biträda
honom och kallades följande året till medhjelpare härstädes samt
ankom hit i Augusti s. å. Sedan pastoratet kort derefter
blifwit ledigt, kallades G. af Hans Ramel på Löberöd till pastor
och prestwigdes 15/5 1694 af biskop Wirænius från Wexjö,
som då war i Lund för att biwista biskop Papkes begrafning.
Till följe af twist om patronrätten blef G. likwäl först 21/10
s. å. befullmägtigad som pastor. År 1709 förekom det inför
Färs härads tingsrätt, att Björn Möllenborg på Westerstad
”hade i ett gästabud och sin dryckenskap samt sedermera dagen
efter på sin säng inför beskickelsesmännen P. B. och N. M.
eftertänkelige expressioner och utlåtelser utgjutit, som skulle
ladufogden dersammastädes och tröskemännen hafwa stulit Guds
ord af presten i kyrkan, äfwen som han sjelf, hwilka
sina ord han på Rättens föreställande fuller welat således
förtyda, som hade han i sin dryckenskap dermed intet ondt
eller annat ment, än att de hade hört och lärt Guds ord
af prästen.” Förmodligen kunde han sjelf lika litet som den
wälwisa tingsrätten förklara hwad de ifrågawarande orden
skulle betyda. Tingsrätten stannade wid det beslut att
Möllenborg skulle instämmas för domkapitlet, ”alldenstund
Rätten ej kunnat annorledes anse desse hans expressioner än
för ett straffbart gäckeri och apespel af Guds dyrbaraste ord
och den heliga gudstjensten, som efter den högsta Guds bud
och wår höga Öfwerhets aldrachristeligaste förordningar uti en
sann och oskrymtad wyrdnad alltid hållas bör och den som
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
