Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harjagers härad - Kyrkoherdar i Höj och Kjeflinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
242
teten till docens först i latin och sedan i grekiska samt af theol.
fak. till docens i exegetik, men ”widriga omständigheter
hindrade denna gemensamma önskan” (enl. parentationen af
Bergqwist). Efter att tre år hafwa förestått rektoratet wid
Landskrona skola blef han 15/4 1795 rektor i Helsingborg,
prestwigdes 12/9 1800 och blef pastor härstädes genom församlingarnas
enhälliga kallelse 20/9 1804 samt erhöll hofpredikantstitel 1808.
Han hade anseende för owanlig humanistisk bildning och
studerade flitigt äfwen som pastor på landet, men war föga
interesserad af prestämbetets utöfning. Den profession, som prof.
Norberg ämnade stifta för grekiska litteraturen, war ämnad att
intagas af S., som derjemte wille behällit pastoratet, om
församlingarnas bifall dertill wunnits. Norbergs syster
utwerkade en ändring i hans plan att stifta en grekisk profession,
och en profession i moderna språken inrättades, hwilken
tillföll hennes son Jonas Stecksén, som icke kunde bestrida någon
annan profession. Denna motgång grämde Stoltz, ”som war
mera interesserad för det litterära, än för det ecclesiastika; han
så godt som ledsnade wid lifwet och war sedermera aldrig rätt
frisk,” enligt biskop Faxes meddelande till utg. af detta arbete.
Professorstiteln, som erhölls 1812, war ej tillräcklig att
soulagera honom. Han war föreslagen till pastorsbeställningen
wid Malmö S. Petri förs., då han afled 15/3 1814. Prof.
Hylander höll likpredikan och prof. B. J. Bergqwist
parentation öfwer honom. Stoltz har i kyrkoboken om sig antecknat:
”Mathias Stoltz är icke mer — Namnet lefwer, men äfwen
det skall förswinna — Minnet lefwer, men äfwen det skall
utplåänas — Ty glömskans flod öfwersköljer det stora och det
lilla, pyramiden och kojan, den rikes grafwård och den fattiges
mullhög. Utplånas skall af tiden sjelf allt hwad tiden
tillhörde. Här är blott en Bokf, der ingen tid, intet skifte kan
utplåna hwad som dit blef inskrifwit, och den hetter Lifsens
Bok.” Han har utgifwit ett äreminne öfwer Hugo Grotius,
hwilket prisbelöntes af Witt. Hist. och Antiqu. akad., ett
äreminne öfwer Sten Sture, ett tal om religionens
nödwändighet för samhällens bestånd och ett minnestal öfwer prostinnan
A. S. Faxe, född Lindman. I detta yttras: ”Låt wår samtid
wara kall emot de förtjenster, som äro; rättwis blir den allttid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
