Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rönnebergs härad - Kyrkoherdar i Kjells Nöbbelöf och Felestad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
314
dighet, förutan det han i hennes Nådåhr ingripit sig i dess
rättigheter.” Han fick under suspensionstiden tillätelfe att
tjenstgöra hos prosten Erman i Mällby. Wid visitation 1703 läste
ungdomen utcunque, och klockaren sjelf war ”ej wäl öfwad
eller fallen till det werket.” 1713 blef C. genom
häradsprosten förlikt med sin hustru, 1725 blef han anklagad och
öfwerbewisad att hafwa wigt en person, som förut war gift, med
anledning hwaraf han först suspenderades och slutligen 2/2
1726 afsattes. Han bad biskopen utwerka, att, om han icke
skulle kunna efter en utstånden faderlig näpst få förblifwa wid
sin lilla lägenhet, han dock måtte blifwa förskonad för fängelse
och landsförwisning. 1727 begärde han att blifwa intagen å
något hospital. Församlingarna önskade, att någon af hans
”twå wackra och oförsynta (oförsörjda) döttrar” måtte blifwa
wid kallet conserverad.
9. Jöns Hartmanu, son af kyrkoh. Nils H. i
Brönnestad, prestwigdes 22/7 1715 till tjenstgöring i Harlösa, der
han lefde i ständig oenighet med sin pastor, kom sedan till
Örkelljunga, der han skulle sjunga wid gudstjensterna, då pastor
predikade, och blef 1726 pastor härstädes. 1732 anmälde han,
att nästförlidne böndag hade allt folket gått ut ur kyrkan
under predikan, efter öfwerenskommelse om ”plikt för den som ej
ginge ut, så framt presten skulle wilja straffa dem hårdt”;
följande söndag hade bönderna stängt kyrkodörrarna, så att ingen
gudstjenst blifwit hållen. Såsom orsak till dessa excesser
anförde bönderna, att deras pastor wid gudstjenstens förrättande
plägade så förhålla sig, att de icke kunde deraf hemta någon
uppbyggelse; om någon såg på honom, sade han: menar du,
att du blir salig för det du bligar på presten? såg någon ned
i bänken, bannade han honom derföre; söng någon högt, sade
han: tror dn dig bli salig derföre, att du skriker kyrkan full?
wid katechesförhör hade han frågat: hwilka djur ha ej ögon?
och då ingen swarat, sjelf sagt: mullsyrkar och maskar; han
hade flagit dem, som icke kört nog stora torflass till prestgården,
och till ett brudpar wid wigseln i kyrkan yttrat: Jag skulle
wäl önska eder lycka, aen jag wet ej, hwarifrån den skulle
komma, när ni offrat så litet o. s. w. Han undslapp denna
gång med en warning, att ej kräfwa mera betalning än skäligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
