Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Luggude härad - Kyrkoherdar i Helsingborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
356
tillkom honom för den privatunderwisning, hwilken han på
kollegii egen anmodan meddelat kadetterna. Häri wanns
likwäl rättelse genom K. M:s afgörande. Då B. 1765 på
konungens namnsdag höll ett offentligt tal på engelsk vers,
infann sig ingen af amir. kollegii ledamöter för att afhöra
det. I amiralitetskonsistorium och i Lunds domkapitel rönte
B. mycken obenägenhet. Måhända är orsaken dertill till en
del att söka deruti, att han ansågs för pietist. I yngre åren
hade han genom läsning af Voltaire, Rousseau m. fl. råkat
i twifwel angående christendomens sanningar, men sedermera
hade han blifwit hwad man numera kallar ”läsare” och
underhöll en förtrogen bekantskap med kyrkoh. P. Muhrbeck i
Fridlefstad. Öfwer denna sin wän höll han likpredikan 1766,
och de deri förekommande allwarliga orden beträffande presters
ogudaktighet ansågos förmodligen antyda, att han ej war
renlärig i frågan om ministerium irregenitorum. Då han
blifwit kallad till fjerde profpredikant i nämnde pastorat, satte
domkapitlet sig ifrigt deremot, men K. M. biföll
församlingarnas önskan, hwarefter likwäl en extrasökande erhöll pastoratet.
Efter superintendenten Muhrbecks död anmodades B. att hålla
likpredikan öfwer honom, hwilket också skedde, men de öfriga
presterna i staden wisade sitt missnöje dermed genom att
uteblifwa från begrafningen. När predikan sedermera ingafs till
censur i amir. konsistorium, blef den improberad såsom
”stridande mot Guds ord och symboliska böckerna.” Då den aflidne
superintendentens son, lektorn Carl Fredrik M., anhöll att få
upplysning om de ställen i predikan, hwilka woro af sådan
beskaffenhet, swarades, att konsistorium ”wore willigt att utmärka
och rätta dessa ställen, hwarest otjenliga och med Guds ords
hetsosamma eftersyn icke enliga ordasätt förekomme,” om blott
predikan derigenom blefwe sådan att den kunde utgifwas, med
bibehållande af ”auctors ställning i anseende till sättet af
textens nyttjande i sjelfwa tractationen,” men då ”åtskillige icke
rätt determinerade ordasätt wäckt Consistorii uppmärksamhet,
och texten (2 Tim. 3: 10) missbrukades och wrängdes,” i det
att en lärare på sin dödsdag föreställdes talande det till Gud,
som Paulus skrifwit till Timotheus, ”i hwilken idee hela första
delen continuerades,” så fann konsistorium ”predikan wara så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
