Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Södra Åsbo härad - Kyrkoherdar i Ausås och Ströfwelstorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172
Såsom skollärare förwärfwade han sig anseende för utmärkt nit
och skicklighet. Han skall hafwa förstått att göra
underwisningen intressant för lärjungarna och att upprätthålla tukt och
ordning utan hård aga. Såkert ej blott för att winna en
rundligare utkomst, utan af böjelse för prästembetet ingick
han i andliga ståndet. Han prestwigdes 17/12 1763, begärdes
1764 till fjerde profpredikant i Gråmanstorp, blef 3/12 1766
pastor i Ausås och tillträdde detta pastorat strax på nyåret
1767. S. å. 7/12 afbrann prestgården, hwarwid all hans
egendom, till och med böcker och kläder, gick förlorad. 1780 blef
han först vice och i November s. å. ordinarie prost i S. Åsbo
härad. Han war en gudfruktig man och lärer, såsom de flesta
allwarligare prester på hans tid, warit herrnhutismen
tillgifwen. Åtminstone wärderades han högt af dem, som tillhörde
denna riktning. Att han äfwen af sina förmän i domkapitlet
ansågs för en rätt prest, kan slutas deraf att han erhöll
uppdrag att söka föra en swärmisk torpare i Örkelljunga pastorat
till rätta. Af Q:s till domkapitlet ingifna berättelse om sitt
samtal med torparen ser man, att han behandlat wilsefarande
på ett annat sätt än wanligen skedde, då man synes hafwa
förnämligast påyrkat, att de skulle fördöma Arius, Macedonius
och andra kättare (jfr. ofwan s. 14.). Q. yttrade i den
omnämnda berättelsen: ”Med wänlig budskickning samt löfte om
en liten penning och någon säd förmådde jag denna torparen
att komma till mig i Ausås prestgård, hwarigenom jag
undgick att med besök i berörde församling förordsaka upseende och
till äfwentyrs afwund.” — — ”Löftet genom propheten Joel
om den heliga andas utgjutande öfwer tjenare och tjenarinnor,
som han sjelf anförde, medgaf jag kunna wara uppfylldt på
honom såsom döpt och såsom den der firat flera pingesdagar,
men då den slutsats deraf gjordes, att han jemt och alltid egde
denna goda Guds andas wittnesbörd om andra menniskors
tillstånd och om hwilka af dem blefwo saliga eller fördömda,
så påstod jag med ifwer det wara en stor förargelse att
tillskrifwa Sanningens anda så opålitliga wittnesbörd.” — —
”Jag sade honom, att andans wittnesbörd angå endast min
egen person, och tillstyrkte honom derföre att ofta bedja och
särdeles wid hans dödstimma, att Guds anda måtte wittna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
