Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Westra Göinge härad - Kyrkoherdar i Mällby och Tjörnarp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
331
enär gammalt bly begagnades till takläggningen, hwilken
ombesörjdes af personer, som ej förstodo arbetet; att Jöran
Walkendorff icke allenast med sitt husfolk sällan kom till kyrkan,
utan ock med jagt och arbete hindrade sina bönder från
kyrkobesök; att klockstapeln war förfallen, kyrkogårdsportarna
söndriga och messekläderna obrukbara; att stundom otjenligt win
lämnats till kommunioner och icke ljus beståtts till
gudstjensterna. Domkapitlet, som förmodligen befarade att något
uniformitetsstridigt bruk af ljus wid gudstjensterna egt rum,
swarade på denna punkt i E:s klagomål, att ljus icke behöfdes,
men E. förklarade att man under wintertiden omöjligen kunde
medhinna twänne gudstjenster wid dagsljus, enär 5 à 6
timmar åtginge till gudstjensterna och 3 à 4 till resorna mellan
kyrkorna, hwilka dertill woro belägna wid höga skogar och
derföre mörka. Då uppgifter 1706 blifwit infordrade angående
presterskapets inkomst af säterier, yttrade E. att adelsmän ofta
wid kallelsen förbundit pastor att wara nöjd med hwad de
behagade gifwa honom. Den tidens rika adel har således icke
blygts för att inskränka presternas inkomster, som icke woro
synnerligen stora. Domkapitlet fann stundom E:s förfarande
wara något egenmägtigt. 1694 fick han en tillrättawisning,
då han ålagt en klockare att comparera inför domkapitlet, utan
att hos denna myndighet anmäla hans förseelser. 1705
warnades han för att uppenbara hemliga synder, men dristade att
i bref till domkapitlet påminna om att den synd, som han
angifwit, ingalunda genom hemlig bekännelse blifwit för honom
bekant. Då E. engång icke sjelf kunde utföra ett af
domkapitlet gifwet uppdrag, förordnade han sjelf en annan dertill,
hwarföre domkapitlet fann nödigt att förmana honom, ”att han
icke sjelf tager sig disposition uthi de ärender, som honom
anbefallas, utan der något hinder kan wara i wägen, sådant
Consistorio gifwer wid handen.” E. berättas hafwa haft
någonting befallande i sitt hela wäsen, war af ansenlig wäxt
samt egde owanlig kroppsstyrka och wighet. Hans skrifwelser
äro redigt affattade och utwisa en wacker handstil. Död 19/2
1710. — Gift 10/2 1685 m. företrädarens enka Elsa
Olofsdotter, med hwilken han hade twå döttrar, af hwilka en dog
före honom och den andra war gift med hans efterträdare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
