Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Willands härad - Kyrkoherdar i Westra Ljungby och Gualöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
54
skrift för Ringh med öfwer 30 underskrifter. Emedlertid fick
Bergner som sagdt är annan befordran, hwarefter Coyet 28/7
1724 kallade Erik Westadius till pastor, hwilken också på
wåren 1725 kom till Skåne för att emottaga pastoratet. Det
synes som Coyet sjelf tillställt ett pastorswal och derwid låtit
sina underlydande hemmansåboar och gatehusmän rösta. Detta
wal förklarades af domkapitlet för olagligt, och Westadius,
som 5/5 1725 inkallades till cxamen, blef 26/5 s. å. förbjuden
att med ämbetsgöromålen sig befatta. Emedlertid tog Coyet
prestgården i bruk, hwaröfwer Ringh klagade. Slutligen tog
domkapitlet sig dristighet att anbefalla häradsprosten att
installera Ringh såsom pastor ad interim, hwilket också skedde
29/8 1725, men 4/9 resolverade K. M. att Westadius skulle
insättas till kyrkoherde. Någon fullmagt lärer för honom ej
blifwit utfärdad, ty biskop Linnerius önskade 1728 ”för
christelig ordnings skull” få weta af hwem W. haft fullmagt.
Under det twisten angående pastoratets tillsättning pågick,
ingaf Coyet till konsistorium en skrift, hwaruti klagades öfwer
den inom pastoratet allmänt rådande religiösa likgiltigheten,
hwilken tillskrefs den omständigheten att de ”alltförlänge haft
syndens och säkerhetens örngott under armarna”; samma
klagan sade han sig hafwa fört inför konungen. Konsistorium
infordrade Ringhs yttrande angående det religiösa tillståndet
i pastoratet; denne försäkrade att folket, ”så widt man kunde
wänta af den gemena hopen”, war wäl grundadt och öfwadt
i christendomen, ehuru åtskillige funnos, ”så wäl bland
baroner och adelsmän fom andra”, hwilka föraktade alla
warningar och förmaningar, ”ty många alltför illa wandra och wilja
fingera sig gudstjenst efter eget godtyckio; låtandes för
wärlden och i ordom se en englaödmjukhet och helighet, men Gud
känner hjertat och sijr om dhe icke äro intagne af andelig
högfärd och uppblåste uti köttslige sinnen”; för öfrigt togs Gud
till wittne, att så wäl aflidne kyrkoh. Müller som Ring sjelf
med tillbörligt nit skött pastorsämbetet. Prosten Troilius
intygade, utan att berömma eller lasta tillståndet i Ljungby, att
det der stod till så som på de flesta andra ställen, hwarefter
konsistorium lugnade sig i denna glada wisshet, tillkdess pieti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
