Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gärs härad - Kyrkoherdar i Åsum och Skepparslöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
149
behagat yttra. O. förklarar i den förutnämnda uppsatsen att,
om han icke kunde skrifwa och tala latin bättre än Winstrup,
så wore han icke wärd att admitteras till gradum magisterii,
och att, om han icke kunde sin theologiam exegeticam lika
wäl, och theologiam polemicam samt historiam
ecclesiasticam bättre än Winstrup, så wore han owärdig att heta doctor.
Deremot war O:s akademiska werksamhet såsom ordnande och
styrande hela werket, äfwen de ekonomiska angelägenheterna,
ganska wigtig. Hans redlighet och kärlek för lärosätet samt
hans administrativa kraft och talang kunde ej förnekas, men
deremot lärer han, i likhet med flera öfwerlägsna
personligheter, haft anlag för att blifwa despot och derigenom stött en
och annan. Dock är utan twifwel den egentliga anledningen
till hans beslut, att draga sig ifrån akademien, att söka i de
obehag, som biskop Winstrup beredde honom. O. yttrade sjelf
att ”om Satan af helwetet beflitat sig på att honom förtala,
kunde han aldrig gjort det wärre än Winstrup.” Han måste
1669 af den akademiska senaten begära ett intyg angående de
rykten W. utspridt, att han ”trakterade professores som
Schlavar”, att han förde ett oskickligt och förargligt lefwerne med
dryckenskap och fylleri, kortspel, swärjande och bannande samt
förargligt och obscent tal m. m.; alla professorerna intygade
enhälligt, att procanzlern wid deras besök ”accommoderat dem
wäl”, att han dagligen höll husandakt, aldrig ådagalagt
någon öfwerflödighet i dryck eller excess i kortspel, hwilket han
äfwen hos andra ogillat o. s. w. Biskopen hade swårare för
att wederlägga de tillwitelser af ämbetsförsummelse och
mindre wackert uppförande i flera hänseenden, hwilka flera
gånger gjordes honom af Oelreich. Fråga synes hafwa warit
mer än en gång om biskopens afsättning, men man lät nåd
gå för rätt, och han fick blifwa wid sitt kall. Härtill bidrogo
wäl i sin mon de böner, hwilka stiftets presterskap för honom
inlade hos en kongl. kommission i Malmö 1669, då hans
höga ålder och det widlyftiga lärda werk, som han hade för
händer (se I. 44), anfördes såsom grunder, talande för hans
befrielse från visitationer och andra biskopliga göromål. 1671
lämnade O. sin befattning som procanzler och utnämndes 15/3
1672 till pastor primarius wid S. Petri kyrka i Bremen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
