Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östra härad - Kyrkoherdar i Carlskrona - a. wid Storkyrkoförsamlingen - b. wid Tyska församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
167
Kyrkoherdar i Carlskrona.
38. wid Storkyrkoförsamlingen.
1. Canutus Chorælius 1683—1690.
2. Bergerus Folcher 1690—1709.
3. Johan Petersson 1709—1717.
4. Carl Sternell 1717—1719.
5. Gustaf Adolph Humble 1719—1730.
6. Nils Wallerius 1730— 1740.
7. Lorenz Muhrbeck 1742—1769.
8. Lars Peterson 1770—1784.
9. Anders Lars Fahnehjelm 1784—1807.
10. Nils Hallström 1808—1816.
11. Carl Thyselius 1817—1833.
Alla dessa woro tillika amiralitetssuperintendenter. Deras
biographier förekomma längre fram i detta arbete.
b. wid Tyska församlingen.
1. Justus Christopher Hauswolkff, son af en
ober-landrichter i Werningerode och född 2/2 1666, blef 1689
amiralitetspredikant i Carlskrona. Mellan honom och
superintendenten uppkom snart ”någon jalousie”, och då konungen
sådant med missnöje förnummit, erhöll biskopen uppdrag att
gifwa Hauswolff en lämplig föreställning; det skedde 11/8 1690,
då biskop Papke föreställde honom att, ”när hwarochen sköter
sin anförtrodda syssla och intet sig widare utlåter än hans
embete fordrar, kan all sådan olägenhet bäst afböjas och Guds
församling uppbyggas”. H. kallades 1689 till tysk pastor
härstädes, och mottog denna tjenst 1691. Äfwen i en sednare
tid war förhållandet mellan honom och superintendenten icke
wänskapligt, och H. önskade med anledning deraf transport till
annat pastorat 1715. Han erhöll 1716 enligt kongl. senatens
resol. af domkapitlet ”réprimande och åläggande att ställa sig
under superintendenten”. På samma gång erhöll han af
domkapitlet en warm tacksägelse för den ”berömmelige zéle” han
ådagalagt mot pietismen. Alltsedan 1701 hade han med
trägen uppmärksamhet uppspanat sådana personer, som troddes
kunna utsprida pietistiska läror, samt derom bragt domkapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
