Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Östra härad - Kyrkoherdar i Carlskrona - b. wid Tyska församlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172
5. Claes Diedrich Wiebe blef prestwigd 1746,
amiralitetspred. 1748, tilltr. 1749, blef pastor här 1761 och intog
9/12 s- å. sin plats såsom förste assessor i amir. konsistorium.
Under vacansen efter superint. Muhrbeck fick han en längre
tid wara ordförande der. En af W. 1748 i Stockholm
utgifwen predikan på 3 sönd. i fastan handlar om ”skrymtares stora
fiendskap mot Christum” och innehåller mest polemik mot
antinomister; förmodligen åsyftas herrnhutarne. Död 7/8 1771.
Hans enka kallas Ulrika Charlotta Wiebe. Sonen Carl
Peter war prost i Billeberga.
6. Johan Bernhard Wolkff, son af handlanden
Peter W. och Margreta Maria Ambders i Töndern i
Schleswig, föddes 22/6 1740, blef student i Köpenhamn 1760, theol.
kand. 1765, rektor wid tyska skolan och aftonsångsprest wid
tyska kyrkan i Carlskrona 1767, prestwigd i Lund 14/9 1771,
pastor wid nämnda kyrka 1772, erhöll 1781 rättighet att söka
pastorat i Lunds stift och prostetitel 1783. 1789 sökte och
erhöll han transport till Listerby, men fick 9/6 s. å. K. M:s
tillåtelse att derjemte behålla sin förra beställning i Carlskrona,
med willkor att om somrarna wistas i Listerby. W. blef theol.
dokt. 1800. Tyska församlingen fick 1774 rättighet att hafwa
alternativt swensk och tysk gudstjenst, emot amir. kons:i yrkande,
som ansåg sådant skola lända till kyrkodisciplinens förfall. W.
åtnjöt aktning och kärlek samt ihogkommes såsom en werksam
och wälmenande man. Ur hans tal öfwer handl. A. Broberg,
hållet i frimurarelogen i Carlskrona 1783, må ett stilprof
anföras: ”Åter en annan gör anfall på ynglingens tro.
Menniskan, så raisonerar han, är intet annat än ett djur. När
hon dör, är det ute med henne. Bort, bort med de tryckande
band, som religionen oss pålägger, låt oss tygellöst bruka wår
frihet och lefwa efter wår smak. — — Haär stöter en annan
förledare till: At aldeles wara tygellös, säger denne, går
intet an! Nej äran skall leda oss i stället för Religionen. Han
börjar nu sätta äran i hwad honom behagar och i hwad
andra med honom likasinnade behagar, och ÄÅrans system blir
slutligen detta: att göra en och annan för medborgare lysande
och af lismare utropad gerning och deremot tillåta sig andra
friheter, som på honom sjelf och sederna i det allmänna göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
