Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Listers och Bräkne härader - Kyrkoherdar i Carlshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
284
stämdt af Gud, emedan det inträffar och kan blott inträffa
under de omständigheter, i det sammanhang af orsaker och
werkningar, som den Ewiga Wisheten har ordnat och fastställt.
Sådant måste man tänka sig förhållandet med den förlossning,
som i Ghristo Jesu skedd är. Denna förlossning kunde först
i tidens fullbordan uppenbaras på jorden; men den war icke
dess mindre en ewig handling, war hos den Gamle af dagar
beslutad före werldens begynnelse. Gud hafwer utwalt oss
i Christo förr än werldens grund lagd war. Detta
Gudomliga ord upplyser oss huru wi skola anse Guds wilja och råd
om wår salighet, nemligen icke såsom något först i tiden
föranledt och betingadt, utan såsom en ursprunglig nåd, såsom ett
af ewighet fattadt beslut. Föga öfwertänkt är den mening,
att Gud först efter syndafallet skulle hafwa sörjt för wår
räddning, att han, lik en kortseende menniska, ej skulle hafwa tänkt
på hjelpen förr än nöden war kommen. Jo, innan han
dagades, den olyckliga stunden, då stoftet upphäfde sig mot sin
Skapare, innan synden och syndanöden kom i werlden, hade den
skonande nåden, den allt förlåtande mildheten tänkt på oss till
det bästa och utwalt oss i Ehristo. Försoningens nåd är
jemnårig med skapelsens; de woro begge i den himmelske Fadrens
hjerta af ewighet förenade. Han har ej allenast förlossat,
Han har äfwen skapat oss genom Sonen; Honom förutan —
säger Johannes — är intet gjordt, det gjordt är. I sjelfwa
Skapelsens handling ingick menniskans försoning, såsom
alstrande tanke, såsom beslut; den war det gudomeliga frö, som
i sinom tid skulle utwecklas i menskligheten och i högre
betydelse fullborda prophetiens ord: Dryper, I Himlar,
ofwanefter och skyn regne rättfärdighet, jorden öppne fig och bäre
saligbhet. Christi uppenbarelse blef menniskohistoriens både
förklaring och medelpunkt. På honom häntydde forntiden och
wid honom hwilar den närwarande; Han war Fädernas
längtan och hopp, likasom Han är wår kärlek och
fullbordan. Men hwad som i tiden behöfde förberedelse och
utweckling, war i den Ewiges råd på en gång gifwet.
Försoningen i Christo hörde till sjelfwa werldsplanen och war den
stora gudomliga handling, kring hwilken allt af ewighet
wände sig”.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
