Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Listers och Bräkne härader - Kyrkoherdar i Mörrum och Elleholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
303
jag blottställd från all annan tillit, af all annan lärdom och
wetenskap lämnad utan tröst skall framgå för Hans dom.
Men, Gud ske lof! aldrig har jag predikat ett så orent
Evangelium, att Jesus skulle göras till en syndatjenare, att hans
sår skulle blifwa skjul för den gamse Adam. Aldrig har jag
lofwat dem nåd och salighet, som endast utwälja Jesu lydnad
och lidande till försoning, och ej tillika utwälja Hans heliga
wandel till efterföljyh. I ären sjelf mine wittnen, att jag
ofta med tårar sagt dem, som wandra annorledes, att desse
Christi kors” fienders ända är förtappelse. — — — Min
umgängelse har icke warit twungen. Jag har icke trott eller
lärt, att en rätt Christendom består uti ett alltid tyst, sorgset
utseende och ängsligt uttal och åthäfwor, utan munterhet och
gladt lynne; och hwem kan hafwa gladare mod än en rätt
Christen, hwars tro lofwar hålla honom skadeslös både i
denna och den tillkommande werlden? Men jag hoppas att min
munterhet i umgänget icke gått till anstötlig ytterlighet eller
deltagande i brottsliga nöjen. — — — — Jag skiljes nu
ifrån eder och önskar jag kunde upphöja min afskedsröst så att
alla de 3 orters åhörare, der jag wistats, kunde höra den,
Ystad, Carlskrona och här. På alla tre ställen har Gud
öppnat mig menniskohjertan. Jag har warit så lycklig att
ega wänskap, mig oförtjent wisad kärlek; jag tackar Gud, som
ledt deras hjertan, som wattubäckar, till att göra mig godt,
så att jag haft mitt och de minas uppehälle utan att bära
tiggarestafwen i ena handen och herdestafwen i den andra.
Herren, rik af barmhertighet, wedergälle det på dem och
deras barn, både de som fjerran och när äro. — — Min
skilsmessa wore mera öm och skulle betaga mig styrka att tänka
och skrifwa detta, om jag icke föreställde mig döden som en
liten flyttning i förwäg och att efter den tideräkning, som är
i den saliga werlden, der allt är ett nu, skall jag innan kort
se mig återigen omgifwen af dem min själ älskar, hwilka jag
lämnar efter mig, äfwensom jag hoppas möta många, som
gått före mig in i roligheten, med hwilka jag i tron satt
möte, då jag wid deras sotesängar tagit afsked med dem.” S.
har ock utgifwit en predikan, hållen på Jubeldagen 1793.
16. Johan Reinhold Sommelius, son af pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
