Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Listers och Bräkne härader - Kyrkoherdar i Jemshög och Näsum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
334
blef extraord. kongl. hofpred. 1765, ordin. hofpred. och 2:dre
past. wid lifdrabanterna 1768, utnämnd (såsom det uppgifwes,
genom lottning) till pastor härstädes 1/5 1776, honorarieprost
1779, theol. doktor 1793. Han hade kallelse till domprosteriet
i Götheborg och superintendentsbefattningen wid amiralitetet,
men afsade sig bådadera. I Jemshög ihogkommes han ännu
såsom en aktningswärd man och werksam prest. Han har ut–
gifwit några tal och predikningar samt en beskrifning on
Jemshögs socken och ett swar på Wetenskapsakademiens
prisfråga: ”Hwad kan wara orsaken till den i wisfa orter ofta
gångbara dragsjukan”? för hwilket en guldmedalj erhölls. J
likpredikan öfwer doktor Stricker i Carlshamn föreställes: ”en
redelig Herrans präst, dels såsom en dygdig medborgare i
samhället, dels såsom en salig inwånare i Guds rike”, och
tyckes predikanten wara särdeles angelägen om att uttala den
öfwertygelsen, att ett pietistiskt werldsförakt ej anstår ”en
redelig Herrans prest”: det heter nemligen, att en genom Christuna
rättfärdiggjord och i helgelse wandrande prest kan ”wistas
bland menniskor, i sällskaper, bland lofliga nöjen och dock hålla
sig obefmittad af werlden. — — Sannerligen en gudfruktig, en
älskad, en dygdig, en munter och glättig Lärare, som i all ting
bewisar sig såsom Guds Tjenare, kan ofta skaffa mera
uppbyggelse i sällskapet, än en skrymtare på predikstolen”. En af
Ö. utgifwen afskedspredikan, hållen i Riddarholmskyrkan i
Stockholm, är skrifwen i mera allwarlig anda, likwäl mera
moralisk än dogmatisk. Genom sin befkrifning öfwer Jemshögs
socken, Wexjö 1800, giorde d:r O. sig känd säsom en lärd och
witter man. Den utgöres ej blott af torra statistiska
uppgifter, utan innehåller många moraliska reflexioner och poetiska
målningar. Socknens naturskönheter skildras utförligt,
hwarefter det heter: ”Då allt detta jemte qwittrandet af den
mångfaldiga foglaskaran i träd och buskar, fårens bräkande,
fäkreaturens råmande och wallhjonens skallande samt ljudet af
herdars behagelige blåsinstrumenter och det från berg och
skogar återswarande echo gör tillhopa den behagligaste contrast
för ögat: framdunstar den angenämaste lukt, lika omwexlande
i sina behag, från de mångfaldiga slags blomstren, den rykande
enebusken, den genom aftondaggen wälluktande björken och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
