Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Superintendenter - 3. Johan Petersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
363
gagna den af församlingens prester, som de helst önskade, men
Petersson wille ej erkänna detta. Han lär hafwa wetat att
förskaffa sig k:gl. senatens resolution på att ej blott
amiralitetspresterna, utan ock tyska pastorn och stadskapellanen skulle
dependera af honom. 1711 mottog amir. kons. från
landshöfding Adlersten en skrifwelse, som ”angick konsistorii character,
jurisdiction och dependence”, och då äfwen amir. kollegium
ansågs genom skrifwelsen prejudiceradt, så beslöts att meddela
den åt kollegium samt derom skrifwa till general-amiralen,
”på det att konsistorium måtte en gång få njuta den
lycksaligheten att wid sine af K. M. förlänte rättigheter och förmåner
blifwa beskyddadt och handhafdt.” 1710 26/10 förekom ett
mål, som nära rörde superintendenten personligen. Då
inkallades nemligen ”Hans ärewördighet Erik Sundelius” (en för
öfrigt i Lunds stifts så wäl som i amiralitetskonsistorii häfder
obekant person), som i Ystad 3/10 s. å. ”begått det ofog emot
superintendenten, att han kallat honom en juteskälm.”
Superintendenten wille tillgifwa honom, om han deprecerade,
hwilket Sundelius gjorde, förklarande sig hafwa ”i hastighet,
obetänksamhet och i drychesmåhl sig sålunda utlåtit.”
Men frågor förekommo icke blott om ”schymphelige”, utan
äfwen om ”faselige och blasphemiske ords utwräkande”, ehuru
konsistorium endast i ett fall lyckades finna ”alla requisita som
fordras till en werklig hädelse.” Detta fall förekom 1712, då
en dansk krigsfånge, löjtnanten baron Henning Otto de
Lutzow, angafs att hafwa ingått förbund med den onde anden.
Amiralitetspredikanten Fult (se wid Hjortsberga) yttrade
härom: ”Hwad delinquentens brott widkommer finner jag uti det
1. en blasphemia emot Gud, ity han förnekat sin döpelse, i
hwilken han med Gud ingått förbund m. m., som finnes i
den hållne ransakningen, och har den blasphemia icke warit
passiva utan activa af en wetande och wiljande, ty de
twänne requisita blasphemiæ, såsom 1) Intentio finnas här et
quidem directa, ty han sponte och af ingom twungen den
begått. Hwad Creditorernas ansträngande som han föregifwit
angår, synes det icke stort kunna attenderas i detta mål. Så
finnes ock här 2) scientia, hafwandes han wetat att sådant
war blasphemum. Om i hans brott också warit 2. någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
